— —ttäilm— X—A FABLER OCH STRÖDDA TANKAR. (Ur en dansk Folk-kalender för 1840.) En mäktig afliden statsmans själ kom till himmelrikets portar och ville in. Huru vågar du komma hit? sade Sanct Petrus, millioners klagomål och suckar ropa emot dig. — Om förlåtelse, svarade statsmannen, jag har handlat af öfvertygelse och hoppas, att detta skall tjena till mitt rättfårdigande, äfven om jag någon gång skulle hafva felat. — Du har, sade Petrus, undertryckt det folk, som var dig anförtrodt, genom dina bloddomar krossat dess rätttigheter, lagt bojor på skribenterna, genom dina spioner bortskrämt ordets frilet, och på det folket icke skulle tänka, har du förbjudit allmogens undervisning. — Jag var öfvertygad om, att det var rätt att sätta gränsor för nyhets-svindeln, svarade statsmannen. — Du har genom dryga skatter utsugit folket, uppfyllt landet med nöd och nekat den ringe rätt vid domstolarne, fortfor St. Peter. — Det var efter öfvertygelse; ty fattigdom gör lydig, och när pöbeln får rätt, blir den trotsig; jag känner den; den skriker mycket, men tål mera. — Du har förfört din furste till laster och genom lögnaktiga beskyllningar störtat dina medtäflare; din hela politik utgjorde en väfnad af list och bedrägeri. — Det låg i mitt system; jag ville bibehålla mig på min plats, och en politiker bör veta att bruka sina medel. — O menniska! tänkte du då aldrig på det eviga lif