Aftonbladet – 1 juni 1841, sida 2

och lät din hämnd träffa honom. Alla dina bejarer skola tacka dig för en sådan handling af rättvisa och deri endast se en länge väntad upprättelse., Som svar på hela detta långa tal smålog fursten ironiskt och vände hofmannen ryggen. Imedlertid beslöt han att uppmärksammare bevaka sin gunstlings uppförande. Detta beslut blef likväl utan verkställighet, ty samma afton knäböjde Gregor för honom, bedjande, att han måtte bevilja honom den nåd, hvarom han anhöll. aHvarom är frågan? sade Yaroslaw. eDu har befallt mig, nådig herre, sade Gregor, satt begära ditt samtycke, då jag ernade gifta mig., i aDet är sant; nå väl . . . I Nå väl, nådig herre, detta är nu min afsigt., aNär då?s I morgon. Jag tar till hustru en obetydlig flicka, dotter af en landtman. Från denna dag afsäger jag mig all ynnest och alla fördelar vid ditt hof, der jag råkat väcka så mångas afund; jag aflägsnar mig från de storas krets och går bort från detta slott för att aldrig mera återvända dit. Du skall, nådig herre, säkert finna skickligare tjenare än mig, kunnigare och visare rådgifvare. Du skall imedlertid, 3förlåt mig detta ord, ej finna någon trognare och tillgifnare vän! — gif mig nu blott ditt bifall och din hand att kyssa . . . Yaroslaw räckte Gregor handen; derefter öppnade han för honom sina armar, hvari Gregor kastade sig efter ett ögonblicks tvekan. Herren och tjenaren sade hvarandra ett tyst farväl.