Aftonbladet – 29 maj 1841, sida 2

TYSKLAND. : För någon tid sedan hade en del studerande vid universitetet i Halle uppsatt en petition till Konungen i Preussen, hvari de anhöllo, att den bekante theologen Doctor Strauss måtte erhålla kallelse till en ledig lärostol der vid akademien. Denna i ganska underdåniga och höfviska ordalag uppsatta skrift togs af vederbörande så illa, att trenne af de studenter, som isynnerhet varit verksamma vid dess författande, förvistes från akademien, och en annan insattes i fängelse på en vecka. Hufvudredaktören af den berömda litterära tidskriften Hallesche Jahrbicher, doktor Ruge, har genom en Preussisk kabinettsordres blifvit antydd, att han hädanefter ej får utgifva denna tidsskrift, utan att underkasta den Preussisk censur. Som Hr Ruge ej vill förnedra sig dertill, så ämnar han flytta till Dresden, och der utgifva sin journal. Nicmeyers religions-bok för de högre klasserne inom de lärda skolorna, hvaraf 47 upplagor utkommit, har blifvit förbjuden inom hela Preussiska monarkien. ORIENTEN. Öfver de närmaste anledningarne till upproret i Bulgarien och om de händelser, som följde på dess första utbrott, berättar ett ögonvittne följande, i ett bref från Alezinezza af d. 3 dennes: aTrenne månader förrän de kristne invånarne i distrikten Nissa, Leskowaz, Pirot, Vranja, Prokupacska och Berkowaz reste sig emot Turkarne, hade flere af de mest ansedde Bulgarerne, men i synnerbet Miloje och Gavra, flere gånger inställt sig vid Serviska gränsen, förnämligast vid karantänsplatsen Alezinezza, för att inför dervarande kretsstyrelse besvära sig öfver några chefers förtryck, och lägga Serviska autoriteterne på hbjertat, såsom deras vänner och grannar, att Bulgarerne icke länre voro i stånd att uthärda med de stegrade skatterne, förtrycket och våldsamheterne af alla slag, hvilka tilltegitjustsedan allmängörandetafhattischeriffen i Gälhane, hvilken, enligt Sultans välviljande afsigter, skulle bereda dem lindring. I medvetande af sin egen medellöshet och brist på krigiskt mod Bulgarerne äro, som bekant, ett fredligt, arbetsamt folk) anhöllo de hos den Serviska regeringen, ett hon måtte räcka dem en hjelpsam hand till befrielse från det tryckande ok, under hvilket de suckade genom några maktinnehafvares grymhet, och i synnerhet genom en tygellös soldatesks, Arnauternes, utsväfningar. Men sedan Servierne flere gånger vägrat dem denna hjelp och de förskaffat sig en hop krut och vapen från Servicen, fattade de det beslutet, att, under anförande af de efyannämde tvenne Bulgarerne Miloje och Gavra, resa sig, med föresats att genomdrifva deras hittills misslyckade förehafvande, nemligen att skicka deputerade till Konstantinopel, för att bedja Sultan om lättnad i dess bördor, som hsilade på dess fädernesland. Af flere Bulgarer har jeg förnummit, att det först då var deras afsigt att bruka vapen, om de blefvo hindrade i detta förehafvande, eller angripne af Arnauterne. För öfrigt hade Bulgarerne tvenne gånge,r innan upproret, genom deputerade vändt sig till paschan af Nissa om afhjeipande af deras besvär, men blifvit af honom tillbakavisade med oförrättade ärenden. Afvenledes kade nämnde pascha, straxt efter offentliggörande af hattischeriffen i Gälhane, låtit fråntaga Bulgarerne alla deras vapen. Olyckligtvis antände Bulgarerne genast, andra dagen efter deras uppresning, ett Turkiskt blockhus vid Serviska gränsen, intogo ett med sex Arnauter illa besatt och dåligt fäste, Akpalanka, bemäktigade sig de deri befintliga kanoner och gåfvo derigenom paschan anledning att förfölja Gavra med hans eskort af 30 å 40 man, taga honom till fånga, och derigenom tillintetgöra Bulgarernes plan att genom resningen bana sig en väg till Konstantinopel, på hvilken de kunde ditsända sina deputerade, då de hoppades att af Porten kunna utverka en kommission till afskaffande af de ofvapnämnde missbruken. Miloje blef äfven förföljd och slutligen nödsakad att med sin ringa trupp in: nesluta sig i ett från Nissa 800 å 1000 famnar beläget torn, Kamenitza kalladt. Härpå skickade paschan af Nissa den dervarande Bulgariske erke-diakonen, jemte flere kristne och Turkar, till honom och uppmanade honom genom desse att gifva sig. Men då han vägrade detta och under sitt samtal med erke-diakonen lät skjuta tvenne Turkar, uppbröt paschan följande dagen, Söndagen den 25 April, med ett batteri af 40 kanoner och ell par hundrade Arnauter emot Kamenitza, omringade ternet och besköt detsamma skarpt, hvarpå Miloje, sedan han blifvit sårad i foten af ett böss-skott, drog sin pistol ur bältet och sköt sig sjelf i bröstet, hvarpå en del af hans trupp gaf sig, och resten flyktade till de närmast liggande skogar na. På semma gång som paschan uttågade ur fästningen emot Miloje, gaf han de från Pirot och Le skovaz kommenderade Arnauterue befallning att upporänna alla byar i de insurgerade distrikten, nedugga invånarne eller bringa dem såsom fångar till Nissa, en befallning, som på det grymmaste sätt verktälldes af dessa tygellösa horder. — Fruktande Sulans rättmätiga ovilja för detta hårda förfarande enot Hans Höghets kristna undersåtare, har paschan kastat 47 af de förnämsta Bulgariske köpmännen i EEE TENNESSEE TE — — XT ACTRET ATDATOTIT ä