Aftonbladet – 28 maj 1841, sida 3

-jledes ett tu tre arftagare till pärskapet ech eh för torypartiet i öfverhuset. Den nye lord Bo I MNingbroke är naturligtvis nödsakad att hämna sin bror. Men dels har han ett allt för god hjerta, dels har mördaren gjort honom allt fö reela tjenster. Han vill således i stället använ (da alla sina bemödanden för hans räddning oc framtida lyeka. Se här huru detta nu samman binder sig med historien om vattenglaset. Drott ningen, som önskar att på ett passande aätt lå ta den blygsamme Masham förstå, att han ickt är henne likgiltig, vill gerna träffa honom i en rum före hans afresa till armön, dit han äm nar begilva sig, för att undga efterspaningarn: i anledning af duellen. Hon vet likväl icke ännu, om hon kan få tillfälle att emottaga ho. nom, men har beslutat, att i händelse så kar ske, såsom ett tecken dertill, samma afton di hofvet är församladt, begära af honom ett gla vatten. Detta kommer Bolingbroke under func med, och ingår med hertiginnan en byteshande om denna hemlighet, mot vilkor, att hon skal gifva ett bjudningsbref åt Franska sändebudet Han nämner likväl icke hvem som är hertiginnans rival, utan säger endast, att det är er hög person vid hofvet. Hertiginnan i sin ja lousie ingår på vilkoret, och ambassadören kommei till hofvet, samt får der tillfälle att tala vid drottningen. Det dröjer dock ej länge förr än den fatala begäran om vattenglaset höres. Hertiginnan i ytterligheten af sin konsternatlion att finna drottningen vara den fruktade rivalen, tillåter sig opassande anmärkningar att en kapten skall servera hennes maj:t. Drottningen befaller då henne sjelf att bära fram vattenglaset, som hon darrande ai harm och vrede slår ut på majestätets klädning. Detta föranleder en brytning ech hertiginnan disgracieras, hvarvid hon i vreden upptäcker att Masham varit Bolingbroke d. ä:s mördare. Härmed slutas 4:de akten. I den 5:te har Bolingbroke förstått att inpraktisera Masham i drottmingens rum i Abigails närvaro och en förklaring föregår derstädes. i hvilken man igenkänner Scribes stora förmåga att frambringa scenisk effekt. Imedlertid har hertigirnan, som fattat misstanka om mötet, samlat en mängd notabiliteter af hofvet och parlamentet utanför. Det klappar på alla dörrar och Masham måste rädda sig på ex balkong, Sällskapet inkommer jemte Bolingbroke, och hertiginnan i sin svartsjuka stöter snart upp dörren till balkongen och drager fram drottningen, hvilken sålunda är komprometterad inför hela sitt hof. Lyckligtvis räddas hon doek af Abigai!, som gör knäfall och förklarar att hon, emot drottningens vetskap, gifvit Masham detta möte, samt af Bolingbroke, som genast finner sig och tillkännegifver, att han tillåtit Masham på dess hedersord, alt på en stund lemna sin arrest, för att träffa sin Awstru, Abigail Churchil. Man tänker sig lätt den dubbla bestörtningen härvid, både hos hertiginnan och drottningen, af hvilka den sednare likväl nu, för sin egen heder, är nödsakad, att bekräfta en förening, som länge utgjort det unga parets lifligaste önskan. Denna lyckliga upplösning krönes tillika af Bolingbrokes utnämnande ill premierminister, och Marlboroughs återkalande från armåen. Detta är en kort esquis af stycket, hvari Scribe nedlagt samma stora talang, attsammanväfva den na intrigen i den andra, som man förut känner f Strozzi och Martino, af Kotteriets Makt och uf Förtalet, och som till och med förmår öfverkyla åtskilliga osannolikheter, hvilka under hvarje innan hand skulle lemna ämnen för kritiken. Jti nyssnämnde afseende, eller såsom intrigpjes, tår den till och med framför alla hans öfriga, och har kanske ingen annan medtäflare, än Beaunarchais:s Barberaren i Scvilla och Figaro. Hufvudrolernas utförande vann ock ett allnänt och rättvist bifall, såsom man kunde vänta, vär det skedde af Fru Eriesson, M:!l Högqvist, amt Hr och Fru Almlöf. Kostymerna voro oraktfulla, ja ända till slösande. Huset var fullt, len Kongl. familjen närvarande, och den utmärkta recettagerskan inropades. — Ett nöje, som vi rekommendera hvaje sonstens vän att icke försumma, är att besöka len erxposilion af Svenska målares arbeten, som