Aftonbladet – 28 maj 1841, sida 2

sterinrättningarnes afskaffande, nu framgår på en alldeles motsatt väg. Hvarföre begär man ej helt öppet munkoch nunneordnarnes högtidliga återställelse? (Härvid gjorde eckleeiastik-ministern en nekande åtbörd). Ja!p utropade talaren, ni nekar till detta och det fägnar mig; men det är icke lika lätt att neka till kända fakta som alla kunna besanna. Jag tillhör de toleranta; jag vill att äfven religionssekter och religiösa korporationer må få finnas under lagarnas allmänna skydd; men privilegier böra de ej ega; och icke böra de befrias ifrån utlagor till staten eller erhålla några ovanliga eller uteslutande rättigheter. Efter att hafva ådagalagt med bevis, att så skett, fortfar talaren sålunda: Klosterinrättningarne äro i detta ögonblick i besittning af ofantliga rikedomar; de hafva ej endast stora inkomster, de äga äfven fastigheter af ett enormt värde. Under kejsarregeringen erhöllo de på tretton års tid, endast 2 och en half millioner francs i förläningar och gåfvor, som regeringen tillät dem emottaga. Under restaurationen ökades deras besittningar med millioner hvarje år; och nu är det omkring fyra millioner årligen; så att om progressionen fortgår, måste innan kert högst betydliga kapitaler undandragas handeln och industrien. Presterskapets egendomar äro högst betydliga; deras värde är icke på långt när rigtigt beräknadt af förvaltningen ; kommunerna få betala, t. ex. för skogsandelar, då de skola lösas, mycket mera än det hvartill de blifvit värderade och upptagne i förvaltningsuppgifterna. Oberoende af sina gods, sina årsinkomster, sitt statsanslag, har presterskapet en betydlig personal; och deraf kan man bedömma anledningarne till dess handlingssätt, då en fråga uppstått om lärofrihet vid allmänna undervisningen. Det hoppas kunna helt och hållet urderlägga sig denna; och se der hvarföre det skyddar och gynnar klosterkongregationerna och grundläggandet afsådana ordnar, som tala till inbillningen, såsom t. ex. Dominikanaerdrägten. aKyrkotjensten ibland menigheterna är deremot föraktad; man kastar sig in uti klosterordnarne och derifrån bemäktigar man sig allmänna undervisningen. Då sakerna kommit så långt, samla vi fåfängt millioner på millioner; vi skola icke kunna motstå presterskapets inflytelse; det skall herrska öfver oss. Det är förgäfves som Erkebiskoparne af Paris och Bourdeaux förklara sig ej åsyfta något monopolium, ty Kamrarnes egen svaghet cch fegsinthet hafva paralyserat denna goda vilja. Den lag vi vilja stifta för folkundervisningen är numera overkställbar; foch om man får tro hvad som berättas, ämnar ju ministeren sjelf ej mera yrka på detta föräslag.a Talaren uppgaf sedan flera bevis uppå huru slitet ministeören gjort, för att hindra presterskaipets motstånd till de förbättringar, som de nyare lagarna åsyftat; huru ministrarne tillåtit det att iprotestera emot lagbesluten; huru de förlamat Trätlvisans arm, vid tvistefrågan med detsamma, och huru de infört den upplösande principen, att hvar och individ, som vere fbeklädd med en disciplinär myndighet, kunde låta sin korporations interessen gälla mera än hela samhällets. Han frågade: hvad man väl skulle säga, om denna princip gjordes gällande i allt, och om t. ex. notariatet, i egenskap af embetslåmannakorps, uppstod emot justitieförvaltningen. ; Siutligen ingick han åter i ens bevisning af de svårigheter för nya undervisningslagens verkställande, som presterskapet uppställer, huru det under denna tid ökar sina besittningar, sina inåkomster, sin inflytelse; och han uppräknade värlidet af de egendomar, som det redan äger och som med hvarje år ökas med flera millioner. —KE— Engelsk post ankom på förmiddagen med tidåningar från London af d. 24 dennes och under: rättelser i dem från Paris af d. 49. Med södra snällposten erhöllos Hamburgertidningar af der 22 dennes. STORBRITANNIEN. Den långa debatten i Underhuset rörande socIkerfrågan bragtes ändtligen till slut i sessioner Iden 48 dennes om aftonen, med det redan frår början förutspådda resultatet, att ministrarn stannade i minoriteten. Med 347 röster emo 9231, således med en majoritet af 36 röster be slöt huset, i opposition mot ministerens förslag Halt någon förändring i tullafgifterne åsocker ie ke komme att äga rum. Hvad man äfven trod de sig känna förut, i fall utgången blefve sådar Iden nu blifvit, har likaledes inträffat: ministraråne hafva icke nedlagt sina embeten. 1 Underhu: sets session den 20 förklarade Lord Russell, Manledning af en till honom framställd fråga, at jä a ÅH erna