RNNNRRRRRRR Ren de an på råboeken. På samma gång sigtade Fin) på vilden, och i samma ögonblick, som röken synte: från dennes bössmynning, tryckte Fink af, och han: kula gick igenom vildens bräst. Han föll i samma 5genblick som råbocken. Fink laddade statsaren åter, och qvarblef på samma ställe, för att iakttaga suruviga flere fiender funnes i trakten, och då han fann allt stilla, gick han fram och tog af sina spe. lier hvad han ansåg lämpligt för sitt yrke. Då landet uppfylldes af kolonister, drogo sig Indianerne undan, och spion-korpsen drogs in; men efter ett lif af sådana väckelser i vildtrakterna, vore korpsens medlemmar odugliga till stilla bosättning. En del sällade sig till Indianerne, andra, och ibland dem Fink, gingo till båtförarne på Mississippi. Mike Finks död passade för hans fordna lefnad. En af hans vanligaste bedrifter på lek, var att hålla vad om att på femtio alnars afståad skjuta en tennskål, sådan som båtförarne bruka, och som ställdes på hufvudet på någon af de många personer, som tillräckligt kände hans skicklighet, för att icke anse sin säkerhet dervid äfventyrad. Hans anseende var så grundadt, att knappast någon gjorde invändning mot att ställa sig i en så Oviss belägenhet. Äfven berättas det, att hans hustru (d. vy. s. hans hustru på Mississippi) vanligast bestod detta prof. Försöket gjordes alltid för en kanna bränvin, som någon rämling bekostade, och utgjorde för Fink en ordiarie utväg att få provision af denna vara. En dag, Jå vadet var slaget efter vanligheten, hade en man, om förut varit i fiendskap med Fink, åtagit sig ati tå med skålen, emedan försoning och glömska melankommit. Antingen var Fink ej fullt nykter. elier jar det en åsyftad tillfällighet; allt nog, Kulan gick nidt igenom hjernan på den, som bar skälen; men len dödes bror stod bredvid med sin laddade bössa, ch i samma ögonblick, som den förre fölt, brände lan också af, och i nästa sekund var Finks ande kickad efter till andra verlden.. — (Forts. följer.)