Aftonbladet – 26 maj 1841, sida 2

orsaker, nödgas jag gå tillbaka, för att framdraga dem för Läsaren. Kanske har aldrig i nationernes erinring funnits exemplet på ett helt årbundrade af så oföränderlig och så oförmildrad brottslighet, som den man finover i det oroliga och blodbestänkta Mississippis historia. Floden sjelf synes liksom egna åt de ohyggliga dåd, som der blifvit begångna: Den är icke, såsom de flesta andra floder, behaglig för ögat, fruktbringande i sitt lopp; ögat älskar icke att följa honom, der han framflyter; foten kan icke följa dess stränder, och den resande kan icke utan våda anförtro sig åt em färd på dess sköte. Den är en vild. ursinnig, härjande forss, uppgrumlad af sköljda jordmassor, och få äro de menniskor, som kommit i des: vatten och lyckats åter komma derur, ja man ha: svårt bibehålla sig på dess yta, utan bistånd af nå gon vänlig och frälsande trädstam. Den innehålle de vedervärdigaste och mest oätliga fisksorter, sådan som haj-arter och dylika, och om man gär i land finner man stränderna intagna utaf de ohygglig krokodilerne eller aligator.rne, och strax ofvanfö ligga panterdjuren i rörsvåren, som äro nästan oge nomträngliga för menniskor. Med våldsamhet skum mar den fram genom trakter bevuxna med trädslag utan annat värde, än till ved, och ofta sopar de: med sig hela skogar, som försvinna i gnyende för virring, borthvirflade af strömmen, som nu fyllt sit med den jord, i hvilken de växte, och som, seder mera afsatt på andra ställen, danar grund och än drar strömfårans lopp, hvarigenom den åter med n vildhet af uppdämningen formerar ny öfversvämnin; och härjar hela landet omkring. Der den ite banat sig väg till sin egentliga strömfåra, plantera den i alla riktningar en mängd ofantliga träd, hvilka foglarna icke mera komma att bygga dera bon, eller ekorren, pungråttan och schuppen vidar komma att klättra, såsom då de stodo med mång hundraårig krona, majestätiskt beherrskande Skogar