Aftonbladet – 25 maj 1841, sida 4

tan, som, hvad man än må säga om förmågan, ät Iminstone icke saknar god vilja att bortjagaj sorgens oln och sätta skrattmusklerna i gång. Mina herrar Recensenter hafva nästan samtligen haft godheten att berömma min alefnadslust; men utan angenäma yttre väckelser blifver denna snart utmustad, ach hvad som fordom var lust kan lätt blifva olust. Skalderna bruka väl eljest, när de, liksom jag nu, gripas af esöderlängtann, att vända sina becjande bliesar till de ahöga Mecenater, ; men som jag aldrig haft, vill bafva eller kan få några sådana, vänder jag mig i stället till den läsande allmänheten, hvyilken jag långt hellre vill hafva at taeka för den utbildning en liten atour på kontinenten, skulle kunna skänka åt min sång. Arbetet, hvars titel blifver: Dikter, fjerde samlinsen,, kommer att i pris ej öfverstiga 4 Rdr 32 sk. banko. Innehållet blifver, som vanligt, till större delen skämtsamt — dock skall jag, så väl för mina läsarinnors, som min egen skull, sorgfalligt jurdvika den der alattfärdiga genren, som gjort mig illa anskrifven i aandarnas läger. Så snart subskiiptionslistorna hunnit att återkomma, skola Dikerna läggas under pressen. Bifver Subskribenternes antal mindre än jag påräknat, förfaller saken naturligtvis af sig sjelf, och jag går att i en tårpil apphänga den lyra, sem misslyckade spekulativner förstämt. Wenersborg i Maj 18414. Winnecm von BRAUN.