Aftonbladet – 25 maj 1841, sida 3

sagerarne kunde icke rymmas i båtarna, utam omkomme med fartyget; om den mindre båtens öde är man ännu I osäkerhet. Kapten ämnade söka Terra Nova. På fjerde dagen efter olyckan möttes skeppsslupern af amerikanska fartyget Creseent, stadd på resan från Newyork till Havre, sam uppteg de skeppsbrutna, deraf, utem styrmannen oehk de 8 matroserna, endast 47 af passagerarne voro bibehållna. Hvad hade blifvit af de 46 öfriga? Det vill synas som skeppsslopen 28:e dagar efter skeppsbrottet drifvit vind för våg. uti den fasansfullaste belägenhet; man tänke sig 42 personer sammanträngde i en öppen båt, sannolikt utam lifsmedel, blottställde för hafvets vidrigheter, och öfverlemnade åt ovissheten och förtvilan. Men vare sig att höjden af elände förvildat sinnena, eller at ett förfärligt offer var nödvändigt, för att rädda de öfriga, allt nog, nu började ett rysligt uppträde; första offret var en qvinna, och sedan detta initiativ var taget, blef den ene af passagerarne efter den amdra gripen och kastad öfver bord; systrar, föräldrar öfverlemnades, den ene efter den andra, åt vågorna. Ett barn bad sina bödlar, att endast få göra sin bön, innan det dog, men icke eus detta beviljades. Först med 46:e offret upphörde mördandet. Blott en timma efter detta rysliga uppträde anträffades båten af det amerikanska fartyget. De 8 matroserna från det förelyckade skeppet undergingo först ett förhör hos amerikanska konsuln, som genast lät arrestera dem. Styrmannens rapport, den han afgaf, straxt efter bergningen, till kaptenen på Crescent, var al följande innehåll: aSom min stup var alldeles öfverlastad af menniskor, kunde jag ej utan svårighet handtera den; jag kunde ej hålla någon kurs och styrde så godt jig kunde mot söder. På eftermiddagen inkommo vi bland en stor myckenhet isstycken, stark nordlig storm stack upp åtföljd af väderbyar med regn och. hagel, samt hög sjö. När jag såg att slupen, i bokstaflig mening, var inklämd emellan stora och små, sstycken samt intog mycket vatten, insåg jag att; det var omöjligt, att den kunde hålla sig uppe utan: stt blifva lättad. Då rådgjorde jag med besättninven, och vi kommo alla öfverena att bästa utvägen vore att kasta alla dem öfver bord, som nästan re