Aftonbladet – 25 maj 1841, sida 3

stämda varietet af slägtet Argus-Minerva. Den obestämde har nämligen upptagit till sitt thema det bekanta uttrycket om Riksdagens söndergåendex, och som ingenting för honom kunde vara förargligare, än att Riksdagen åter kommit i lag, så söker han nu med all fanders gevalt visa, att den verkligen är sönder. Härpå har han ett vittne, som är så säkert, ja så säkert, som ett nummer af sjelfva Argus, och det är en publicists, som numera ensam representerar vaden verkligt fria pressen,, samt derföre äfven står mycket väl hos både Biefl och Minerva, nämligen Östgötha Korrespondenten, för hvars afosterländska sinnelag f. d. Utgifvaren har aden största aktning. Det enda, hvari han miste vara af olika tankar med honom, är, att han anser inger eny oppositions kunna, såsom Östgöthen tror, bildas i stället för den nuvarande, som naturligtvis ieke duger. Väl finner nämligen vår f. d., att aingen annan epposition kan uträtta något godt, samt vinna och i längden ebibehålla den upplysta allmänhetens aktning Äoch förtroende, än en sådan, som är till grundasatser och syftemål konstötvisonel, och som biålaler sin verksamhet noga inskränkt inom grundalagarnes råmärken. Men den opposition, som nu råder både vid Riksdagen och inom presasen, är obestridligen revolutionär, både till syftning, anda och grundsatser: å ena sidan efiendtligt rigtad, ingalwnda raot den ansvariga adelen af Styrelsen, utan emot konungamakten coch Konungens persor, hvilken grundlagen vill chafva fredad för anfall; och å andra sidan oafelåtligt arbetande på en omstörtning oeh bortsopning af alla samhällets hittillsvarande sociala coch politiska institutioner, hvartill den med Zvåld och skrik fordrar Konungens samtycke, kunder namn af ekoneessioners. eHuru skall adet väl, säger han, kunder sådana förhållanden, eblifva möjligt för en ny konstitutionel opposilion alt bilia sig och vinna någon styrkan? Månne icke likväl f. d. Utgifvarens, med all sin aktning, här pratat i nattmössan? Ty om den närvarande oppositionen är revolutionär och iskonsliltulionel, men ingen annan än en konstötutionel opposition kan vinna allmänhetens sympathi i längden, så borde det väl vara så mycket lättare för en sådan att utbilda sig, och ingen kan vara tjenligare att företaga en sådan bildningsprocess, än f. d. Utgifvaren och Minerva tillsammans. — För öfrigt låter bon oss veta, att hela den nuvarande oppositionen så väl som de stora tidningarne äro kufvade; och af hvem? Jo, aaf personer, för hvilka det blifvit en ordentlig födkrok, en metier, att lefva på beskymfningar mot: konungen och konungahuset och hvilka endast: uti en tfofal omstörtning hafva någon utsigt, att åter komma på grön qvist och blifva upptagna dagen uti sammanlefnaden (Hr Askelöfs middagar ?). eHur vill då, menar han, — ja man må väl säga det — sÖstgötha Korrespondenten, katt en ny opposition skall kunna länka denna revolutionära opposition in på den konstitutionella banan ?a — Uppriktigt sagdt, det är verklisen ett skamlöst spel, som man drifver med Östgötha Korrespondentens redaktör. Månne han ändtligen skall öppna ögenen derför, och hafva mod alt bekänna, att han intagit en falsk ställning, som kastar honom i händerna på de desperata, hvilka nu i sin tur under stor munerhet kasta boll med honom? Vi få se. — Ännu åtskilliga juveler finnas i denna Argus-Miiervas artikel att framdraga, men dem måste vi emna för dagen. tm ee