Aftonbladet – 25 maj 1841, sida 2

tranrök insvepte den hvimlande folkmassan i ett lätt moln. En hel spetsgård af pack, d. v. s. käringar, fliekor och gatpojkar stod uppställd utanför marehallerna och gapade på de glindrande fönsterraderna i öfra våningen, der man genom isprismerna såg än en lång fruntimmershals, än en turban och en negligee, och än ett nätt Titushufvud i skuggporträt. Midt öfver dörren sågs en tranparent, föreställande å ena sidan Svea, under bilden af en gudinna, och å den andra staden Skråköping, under bilden af en matrona, båda hållande Sverges vapen, tre kronor, en medaillon emellan sig. Öfverst stod i brillanteld med kronglas: Svea och Skråköping båda är ett syskonpar att skåda. Glädjen här står högt i tak, Båd fram och bak. Se der, tänkte jag, är en skicklig mar; ty han talar alls icke om ämnet, och det är konstens kulminationspunkt. Puff! puff! eHvad i h--te är det?e skrek stadstjenaren, som för ordningens vidmakthållande stod med brickan på bröstet på trappan. eHvad i b--te gör di i marchallerna?x Det var,, svarade lykttändarer, som lik en ganymed gick med sin kanna mellan eldarne, adet var Brobergskans Nisse som kastar krutstruten i marshallarne., — aDet var lögn,, ropade en pojkröst bland hopen; ehär står jag. — aJaså,s svarade Ganymed, wdå var det någon annan. — aJag får säga, skrek en gäll käringröst, satt det inte passar en sådan der sluskedarius, att skylla hederligt folks barn för orättan. — Betala du sluskus ditt qvarter bränvin innan du skäller, fortfor rösten, hvaraf man kan förstå, att den kom från Brobergskan sjelf, som höll tillåten krog på Kryphålet, som det kallades. Bullret blef dock snart afbrutet af en vagn, som rullade in ibland folket. Det var friherrinnan på Persgård som kom, Damerna stego ur och skyn