Aftonbladet – 24 maj 1841, sida 4

POBTSECRIPI UA. — Under det väderleken ute i dag varit den lugraste och vackraste man kan tänka sig med full sommartemperatur, har det varit hagel och oväder på Riksdagen inom ett par af Riksstånden. Hos Ridd. och Adeln samt Borgareståndet har neml. en stor del af förmiddagen upptagits med strid om en motion af representanten från Borås, Hr Rydin, om en begäran hos Konungen, att utse en komitte för att utarbeta ett representationsförslag till nästa riksdag. Detta hade EkonomiUtskottet afstyrkt, men betänkandet återremilterades från Adeln med betydlig och från Borgareståndet med 3 rösters pluralitet. En del ledamöter — Grefvarne Frölich, Anckarsvärd och Frih. Sprengtporten m. fl., sökte på Riddarhuset visa, att förslaget om en sådan komit1ö ej stod rätt tillsammans med ett Ständernas eget förslag som hvilade till nästa riksdag; hvaremot man å den andra sidan lade serdeles vigt derpå, att det hvilande förslaget tillkommit emot tre Stånds majoritet. Friherre Ludvig Johansson Boye kom härvid isynnerhet i affekt, och tillvitade KonstitutionsUtskottet att hafva handlat emot ära och tro, hvilket han likväl sedan förklarade i likhet med gubben Pikwick i Dickens roman, så, att han ej syftat på Utskottets personal, utan på dess betänkande. Denna sednare förklaring tillkom i anledning af ett uttryck a! Grefve Anckarsvärd, att Friherrens uttryck gåfve en erinran derom, att Friherrens egentliga rykt. barhet härleder sig från den Grevesmöhlska tiden. I Borgareståndet talade Hrr Wijk, Helsingius och Grapengiesser äfven häftigt mo! KonstitutionsUtskottet och dess förslag, om hvilket förekommo uttrycken odugligt, oantagligt och om Utskottet sjelf, att det vore eländigt med ett ord, fyrdelningen har här åter sök komma till lifs. Borgmästaren i Norrköping He Lagergren talade på samma sida, men med mera sans och humanitet; äfvenså Hrr IlIalling och Gezelius. För betänkandet yttrade sig An Waern, Ekholm, Petre, Brinck, Gustafsson. — Samma betänkande återremitterades i Lördag: från Presteståndet, dervid Doktor Thomande pipade Konungens Rådgifvare med en ironisl deduktion, att det hvilande förslaget, som hat eljest ogillar, måste anses biträdt af ;Kronan: ministrars, eftersom de ej resignerat, när en si nvital fråga afgjorts emot deras önskan. För modligen taga imedlertid Konungens Rådgifvar detta trankilt. Några andra saker af märkvärdighet lära icke förefallit. j