Aftonbladet – 24 maj 1841, sida 4

vänner voterade för anslaget, för att kasta det noraliska nederlaget öfver på andra sidan. Iett våföljande serskildt stycke tyckes hon närmare vilja utveckla, hvad som menas med detta nederaget. aPartiets ledare hafva nämligen, säger hon, aderigenom bortspelat alla sina utsigter icke blott i den nu regerande Konungens tid, att inkomsma uti Regeringen, utan äfven under efterträadaren. — H. H. H. Kronprinsen cahar alltför upphöjda och ädla tänkesätt,, och lifvas af för mycken sonlig tillgifvenhet, att det ens någonsin skulle vara för honom möjligt, att uti sin srådkammare någonsin inkalla och med sin ynmest och sitt förtroende bekläda personer, hvilka! ci en Crusenstolpes och Lindebergs fotspår upp-; trädt till personlig opposition emot nu regerande Konungen, och sökt inför svenska folket och hela Europa att skymfa Honomp ete. etc. Imedlertid få också Statsråderne en släng, för det de afelat mot sin ovilkorliga pligt, att i inLet fall tillstyrka 2flåtandet caf propositionen (om Kabinettskassan), uderest de icke hade full uvisshet om, att den skulle, med betydliga plusraliteter, bifallas i åtminstone tre Riksståndp, m. m. Uti det sistnämnda äro vi af alldeles samma tanka; men i Minerva deremot står denna förebråelse icke väl tillhopa med det föregående. Om nämligen utgången, sådan den nu är, beredt oppositionen ett moraliskt nederlag, så måste väl, ifrån hennes synpunkt, Rådgifvarne tvertom hafva gjort Konungen den största tjenst genom propositionens tillstyrkande, utan hvilken nederlaget uteblifvit. i Det roligaste är likväl, hvad bon brummar emot de öfriga vänner,, som al motidigt nit bidragit mycket Gil utgåvgen. Häribland räknar! hon den s. k. Belysaren i Upsalatidningen, som ; rört i historien om hindrandet af den Holländ-, ska prinsessans förmälninge, samt aett annat slag: kaf s. k. vänner, lycksökare på eller utom plataser, hvilke sprungo omkring, utan allt slags upp; adrag (dessa ord stå, afförklarlig orsak, med kurI if stil i Minerva), då det led ercot afgörandet, aför alt, som det kallas, verka.s Minerva säger sig akänna bestämdt tvänne sådana casus, och det ;) är ingalunda otroligt, att flera existerat (Nej, ! det kan man nog taga för afgjordt!) Det stycke som följer bärpå, innehåller en så pikant indiskretion från den sidan, att vi aftrycka hela: strofen: Så vet man ock ganska väl, att personer i höga i embeten kallat till sig Riksdagsmän, visserligen icke i afsigt att, hvad man kallar, corrumpera, men väl: att med sin förmodade argumentationskonst omvända dem; ehurw de höga herrarne bordt mycket väl känna, att de alltid varit och ännu äro så utan an-; seende och inflytelse inom representationen, att de-: ras företag aldrig kunde leda till åsyftadt ändamål! men väl till motsatsen. Ett sådant försök, gjordt örra gången då frågan förevar, är så märkvärdigt för naiviteten både i de öfvertalande motiverna och; sättet för deras framställning, att det må förvaras åt minnet. Sedan hela rustkammarens förråd på bevekelsegrunder var uttömdt, utan att den påräknade verkan deraf ville förspörjas, utlät sig den förment stera mennen: aJag tycker imedlertid, att eherrarne borde väl besinna sig, ipnan de fatta be-: aslutet att afslå demna fråga; ty möjligtvis kunde det ahända, att jag och mina kamrater, isådan händelse, afumno ess föranlåtne att resignerae Historien förmäler icke, huruvida denna grufliga hotelse möttes af något flatskratt ifrån den andra sidan; men obeskrifligt märkvärdig är framställninger i alla fall, åe. c. Det är, som man ser, endast skada, att namnen på personerne icke jemväl finnas utsatta, för att göra det hela fuilständigt. För öfrigt anmärke vi blott, att det redan varit sagdt i Aftonbladet, att de tjenstaktige underhandlarne gjort kanske vida mera på eget bevåg, än efter uppdrag. RÄTTEGANGSOCH POLISSAKER. — Förliden Onsdag fann en enka på norr, som, jemte sin dotter, höll på att stilla kor, ett Ispädt barn under halmen i fähuset, Det var ännu vid lif, fick nöddop., men afled kort derpå. AN an!edning är, att misstänka en hos enkan tjenande ipiga, som på morgonen samma dag uppgifvit sig vara sjuk och derföre blifvit tillsagd att lägga sig, Vid inträdet i kostallet tyckte sig dottren höra ett skrik. liksom af ett spädt barn, och en stund derefter upptäcktes den arma varelsen under en halmkärfva. Då den visades pigan skall hon hafva gifTvit ett ilsket svar, hvaraf man kunde sluta, att hon ej var oskyldig; men hennes sjukdom har sedermera hindrat en laglig undersökning. — För något mer än en vecka sedan berättades, att en minderårig gosse blifvit på en gata å Norr öfverkörd af en åkaredräng vid namn Ågren, och så illa skadad, att han genest afled; ech af Dagbladet i dag erfar man, att åkaredrängen kort derpå blifvit arresterad, men, efter undersökning i Poliskammaren, åter frigifven, på den grund, att ågossen sjelf skulle varit till olyckan vållande. Efter den uppgift vi erhållit, skulle gossen, som var 8 år gammal och son till en åkareenka Nilsson, .q el nffad af an