OM ANGELÄGENHETEN AF NÅGOT STADGANDE FÖR REGERINGSÄRENDERS SLUTLIGA AFGORANDE. Hvar och en inser, att i fråga om enskilde personers besvär och ansökningar hos auhtoriteter, är det icke bloit maktpåliggande huru de afgöras, utan äfven ett de blifva afgjorda. I detta sistnämnda känseende har en motion blifvit väckt i KonstitutionsUtskottet af riksdagsmannen Hans Jansson från Elfsborgs Län, hvars innehåll, tillika med den deröfver inom Utskottet hållna öfverläggning, vi här meddela, -och hvarvid läsaren af innehållet torde finna, att rmågon vidare inledning icke erfordras: Utdrag af protokollet, hållet den 26 Mars 1841. Härefter föredrogs Hans Janssons den 4 innevarande månad anmälda och på bordet lagda så lydande motion: Regeringsformen föreskrifver visserligen sättet huru ärenderna böra af Konungen afgöras, men stadgar icke att de verkligen böra afgöras. Detta härleder sig likväl hos lagstiftaren icke från någon glömska, utan från den förutsättning, alt sådant måste falla af sig sjeift och ej behöfde föreskrifvas. Erfarenheten har likväl vwisat, att det verkligen behöft ske, och det torde vara den lagstiftande maktens pligt, att fylla en brist, som hon lärt känna. Bland de minga egenheter, som tillhöra den närvarande regimen, ech der hon icke allenast infört utan äfven utbildat till ett verkligt system, är methoden alt uppskjuta ärerder, som i konseljer föredragas. Jag vill ej upptaga Utskottets tid med detaljerna af elt allmänt kändt faktum, på hvilket endast behöfver hänvisas, för att ådagalägga nödvändigheten att söka botemedel mot dess olägenheter. Om en mängd mål, hvarå dels enskild, dels allmän rätt varit beroende från den ena föredragningen till den andra, uppskjutits i månader och åratal, — om embeten sålunda lemnats obesatta, ansökningar obesvarade, menniskors välfärd äfventyrats, förluster och tidsspillan förorsakats, lofliga företag försvårats eller gjorts omöjliga — det finnes troligen ingen för fosterlandets bästa nitälskande medborgare, som icke med smärta erfar verkningarna af ett sådant system; — ingen som icke önskar se de olägenheter, som detsamma förorsakar, undanrödja. Felet måste här som alltid tillskrifvas rådgifvarne, hvilka icke gjort sig nog reda för sin pligt och icke tillbörligen iakttagit, att de pkraftiga föreställningars Regeringsformen ålägger dem att göra svid den oförmodade händelse, att Konungens beslut voro uppenbarligen stridande mot denna Regeringsform (9 ) äfver ock i främsta rummet måste gälla uppskjufnings