son i drängkammaren vid Thures gård. De skull nu följas åt ut, men Per bad Pål vänta, medan hat gick in till husbonden och frågade om han kund få någon mat. De åtföljdes till stugudörren oc! knackade på, hvarvid Per begärde få något att äta Thure svarade att Per icke kunde få någon mat oct befallte honom att gå och lägga sig. Per förnyade likväl sin begäran, då Thure Christensson kom u! med ett rulleträ i handen och förföljde Per ned til gårdsporten. Thure började äfven ofreda Pål Ols son, som då tog Thure om lifvet men blef af Thu: re kullslagen och liggande under honom. Per började då att slå Thure med ett trösketräd eller en så kallad slagohl och hje!pte Pål Olsson att komme ofvanpå. Sedan Thure och Pål åter kommit på benen ryekte Pål rulieträdet från Thure, hvilken de sedan förföljde ända in i förstugan, under det de tilldelade honom slag på slag. I förstugan föll Thu re omkull, hvarefter de fortforo liksom förut att slå honom öfver en half timma, utan att för mörkret kunna urskilja hvar slagen träffade. Thure försökte väl i början försvara sig, men blef omsider sittande på golfvet i orörlig ställning, endast beständigt yttrande: eJa slå! slå! Sluteligen kastade Per från sig trösketrädet, och hämtade från drängkammaren en täljknif, hvarmed han tilldelade Thure Christerson oräkneliga hugg. Pål begaf sig derefter sin väg, utan att i anseende till sin upphetsade sinnesstämning och rusiga belägenhet veta hvad Per företog sig, eller hvad vapen han vid misshandlingen begagnade. Per förfogade sig till en af grannarne, f. d. husaren Lundqvist, i asigt att förmå honom åtfölja sig ut i byn, på det han genom ytterligare förtärande af bränvin måtte kunna ur minnet förjaga intrycken af det rysliga uppträdet. Täljknifven kastade han uti en närbelägen å. Per bjöd derefter Lundqvist in på åtskillige ställen att supa bränvin. På hemvägen gingo de öfver Thure Christersons gård, då Per bad Lundqvist vänta, medan han fodrade hästarne. Han omtalte då, att hans husbonde vore ensam hemma, emedan han i fyllan bortkört hustru och barn, och troligen låg sofvande i förstugan. Lundqvist gick af denna anledning in till Thure, hvilken han ropade vid namn, utan att erhålla svar. Han fick derpå i mörkret tag uti Thure och kände att han var våt. Då ruskade han honom, men fick likväl icke något svar, samt märkte sålunda slutligen att han icke andades. Han underrättade härom Per Svensson och tillkallaue flere personer, hvilka genast skyndade till stället med Jykta, då de funno Thure ligga död på golfvet, öfverhöljd af blod och redan kall, samt väggarne blodbestänkta. Dagen derefter anställde Länsmannen förhör på stället med de tilltalade, hvilka då icke ville erkänna att de vållat Thures död, ehuru de sedan gjorde det vid Norra Asbo Häradsrätt, der undersökning straxt derefter hölls. Under ransakningen vid rätten voro de till den grad upprörda af ånger och samvetsqval öfver hvad de i ett upphetsadt och rusigt tillstånd gjort, isynnerhet Pål Olsson, att de för tårar knappt kunde aflägga sin bekännelse. De vittnen som afhördes intygade, att Pål ifrågavarande afton varit något öfverlastad efter kalaset i Bjersgård, men deremothade de icke märkt, att det bekommit Per något Afven upplystes, att Thure varit en oregerlig och supig husfader samt, såsom Per uppgifvit, om morgonen bortkört hustru och barn, hvilket han ofta brukat göra, då han var öfverlastad af starka drycker. Hvilken ryslig misshandling Thure undergick innan döden gjorde slut derpå, inhemtas afen besigtning, som af Provincialläkaren derefter anställdes å liket. Vid nacken fanns ett kross-sår, fyra tum långt; vid högra nackbenet ett likadant, 3 tum långt; vid högra bjessbenet ett 3 tum långt trekantigt sår; på venstra bjessbenet nära kronsömmen ett 4 tum långt kross sår; på högra sidan af pannbencet ett tre tum långt sår i flera rigtningar åt yttre ögonvinkeln; ett trekantigt sår, 5 ! tum långt från medlersta delen af pannbenet upp ifrån kronsömmen ned till näsroten, med många flikar; öfver venstra pannbenet ett trekantigt sår, 4 tum långt, nedåt örat; ett tre kantigt tumslångt sår öfver ögat; 5 starka komtusioner öfver pannbenet, ögonen och kinderne, med ut ådrad, lefrad blod derunder; mycken utådrad svart blod på nästan hela hufvudskålen; 2 stora kontusioener öfver näsbenen, som voro krossade; en tumslång sårnad å venstra käkbenets medlersta del till dess bakre del och en dylik nära munvinkeln, hvilka syntes varda gjorda med något hvasst instrument; 2 små runda sårnader på öfre delen och midt på bröstbenet; på högra armen, fyra tum från axelbenet, en stark kontusion med mycken blodstockning; 3 stuckna eller huggna sår, 4 !v, tum långa ofvanför högra armbogen; i öfrigt en mängd kontusicner, blånader, svulnader, sårnader på högra och venstra armarne och händerne, venstra axeln, hela ryggen från tionde refbenet på högra sidan ända ned till korsbenet, högra kräet och vaden samt venstra benet; högra stora benpipan krossad; flere sprickor på tinning-, nackoch bjessbenen ; hårda hjernhinnan fanns lossnad f-ån hufvudskålsbenen; flere sprickor på hufvudskålens botten, m. m.; tredje refbenet uppifrån var afbrutet på högra sidan, samt de 5 medlersta på flera ställen krossade och afbrutne. Läkaren förklarade, att de flesta af dessa svåra åkommor, isynnerhet hufrudskälens krossning, varit ovilkorligt dödande. De tilltalade anförde, att de icke föröfvat brotte i uppsåt att dräpa, utan att det af öfverilning uppkommit, emedan de genom Thure Christersons mot dem visade förolämpande uppförande, råkati en uppretad sinnesstämning. Pål hade endast velat freda Per från Thures våldsamheter. Båda ägde om sin sn EROS Att heart ANAh Aff nHäÄf fan däåa Jöbason An AA