Aftonbladet – 22 maj 1841, sida 2

och jag i magasinet, så lyckliga utan att veta värdera det. eMen har du inte här en hop af slafvar, som äro skyldige att lyda och passa upp dig? Ar det inte ett nöje, att få befalla? Jag måste tillstå, att det skulle för mig ersätta saknaden af mycket annat. aFör mig också kankända; men du bör veta, söta du, alt mina talrika slafvar bestå samtliga i en gammal negrinna, den som öppnade porten åt dig och som väl är det styggaste kreatur i verlden. Långt ifrån att lyda, söker hon endast att göra mig alla möjliga förargelser hon kan, spionerar mina företag och det är af henne, som min man och hans anhöriga blifva underrättade om allt hvad jag gör, ty jag bör säga dig, att vi bo här tillsammans med min mans mor, en gammal trollpacka, som afskyr mig för det jag är en oren kristen, som hon säger, och två stora söner, som han haft med sin andra hustru. Alla de der se oss med ganska oblida ögon, icke endast för det vi äro Fransyskor, utan äfven emedan det lilla, som åtgår för vår räkning, ändå minskar deras inkomst. aDin man är då snål? aTvärtom, han är slösare; också har han förstört nästan hela sin egendom. a Nå sådan gammal narr, som svängde sig som en Cresus! Ack, min söta du, hvad vi flickor äro tokiga, som tro på de der karlarne; och jag, som afundas din lott! Min stackars vän! I ditt ställe skulle jag, min själ, snart ta mitt parti; jag skulle låta min gamle Mustapha sitta der, och helt enkelt vända om igen (till Paris. aDu glömmer min söta du, att jag är gift och följaktligen slaf; man skulle inte låta mig resa. För öfrigt, buru skulle jag komma tillbaka till Paris utan penningar och utan tillgångar ? cAck, det är sant, det! Min Gud, hvad jag beklagar dig! Men hör på: efter vi nu här råkats, så hoppas jag du skall blifva mindre olycklig. Jag skall söka förströ dig, och om du vill, skola vigöra en promenad ute i staden som jag ännu inte känner. Tag bara på dig andra kläder, ty du kan inte med anständighet visa dig så der ute på gatorna.n j