AGAN OCH MODKRÄMERSKAN. ) NOVELL AF FELIX MORNAND. In. Hvar och en kan lätt föreställa sig hvad uppståndelse det blef i qvarteret, då man fick höra att mamsell Victorine Dubois, dowter till portvakterskan i huset Nr 438, skulle gifta sig-med en Arabisk general. Nyheten gaf, som man kan tänka, anledning till de mest motsatta uppgifter och anmärkningar, och en hel vecka talade man der om ingenting annat. Somlige, eller rättare somliga, försäkrade att den lilla Dubois endast drömde, men önskade att deras döttrar äfven måtte .kunna fånga någon förnäm person, Turk, Maur eller Kinesare, som ga! dem kaschemi:sshawlar och diamanter, såsom deras grannes dotter förmodligen skulle få. Andra, och det var största antalet, refvo regn häröfver och förkunnade, för hvem som ville höra dem, att enkan Dubois var en galen och gudlös kärring, som ärnade ge sin dotter åt en otrogen, en hedning, en hundturk, utan Gud, lag och religion, som alla sådanader utbölingar äro,. Några stucko icke ens under stol med hvad de tänkte, utan förutsade hen ne, att detta giftermål skulle sluta illa, och att sedan hon gjort sin dowuer olycklig i denna ver! den, skulle hon på köpet äfven bli fördömd i den andra. Dessa förutsägelser undgingo icke att göra något intryck på enkans sinne, men den tanka, at! hennes dotter skulle bli Agaska, att hon skulle få bo i ett palats, och hvälfva sig i guld och diamanter, vann snart öfveryvigten och bragte varningarna i förgätenhet. i Men tänken då, mina fruar, svarade hon oaf. lätligt de rådgifvande, besinna bara, att min dot ter skall bi gift med en Aga; man kan väl int heller kasta bort sin lycka; jag äger ingenting an i l nat än mitt portsnöre, och det arfyet är icke myc ket värdt. Nå väl! När jag nu kan få ett präktig parti åt min dotter, skall jag väl afslå det unde förevändning, att fästmannen icke är döpt? Det ä u inte hans fel, den stackars herren! För öfrig hindrar det honom icke ifrån att ha hederliga tän ) Se3Aftonbladet för den 19 Maj.