Aftonbladet – 19 maj 1841, sida 3

Ah, ni är från Algier; nå, är ni inte en paschas är det inse så ?p aPascha nej, men jag är Aga.n aAga, hvad vill det säga? aAgarne äro mitt lands generaler., aGeneraler, åh min sann! Ni skulle således vara general? Ar det divisionseller brigadgeneral? Hvarken det ena eller det andra; jag är Arabernes general.n aArabernes general! Nå det är sagdt, ni skall få min ficka. Victorine, hvarför gömmer du dig undan, din toka? Kom då oeh hälsa på berren, som är general hos Araberne, och som vill gifta sig med dig.n aMen mamma, jag kan inte i det här ögonblic ket . . . . du vet väl hvarföre? . Det är rätt, ursäkta herr Aga, det är ungdomen så likt, jag var på samma sätt vid hennes år; men om ni vill göra oss den äran och komma i qväll och dricka the hos oss, så är hon klädd och i ordning och jag lofvar er, att hon då inte skall sticka sig undan., På denna försäkran tog den hederlige Agan alsked af portyvakterskan, men infann sig om aftonen på utsatt tid. Fru Dubois hade för detta högtidliga tillfälle satt allting i bästa ordning, framtagit den lilla porslins-servisen, som kallades sevresporslin och som sedan tjugu år utgjorde siraten på hennes byrå, rafinad-sockret för tjugu sous skålpundet jemte sockerbröd från grannen Engelsmannens bod, alltsammans i hennes ögon en verkligt Orienta!isk lyx, och just derföre passande för tillfället. Prydd med sin vackraste klädning, men framför allt med sin friskhet och behag och med sina sjutton är, var Victorine verkligen intagande; också fulländade hon nu helt och hållet Maurens eröfring, i fall någonting i det hänseendet för henne återstätt att göra; denne nästan slukade henne också med ögonen och upphörde ej att kalla henne sin själs ljus, sin lefnads fullmåna o s. v. Fru Dubois, som styrt ut sig alldeles som till ett brölopp, hade bjudit till festen kryddkrämarfrun i hörnet, snushandlerskan midt emot och hustrun till en tjensteman vid assistansen, som bodde fyra trappor upp i