Aftonbladet – 19 maj 1841, sida 2

— TE — tillbakasatte, började desse redan i sin ordning betaJa den oförståndige Österlänningen med samma mynt. Denne Pascha af tre hästsvansar och sändebud från Storherren, var nu kanhända, när allt kom omkring, ingenting annat än en ömklig dadelkrämare, eller luktvattersleverantör i seraljen. Af denna förnärmande gissning uppkom naturligtvis emellan mamsell Victorine och de öfriga sömmerskorna en diskussion, sem hotade att bli stormig NO8 då fru Dubois, den unga blondinens moder, anlände. Denna, en ärbar portvakterska i nästa qvarter, kom som vanligt för att hämta sin dotter, emedan hon af erfarenhet visste för hvilka snaror en ung flicka är blottställd, när hon om aftnarne går hem ensam, och hon försummade derför aldrig alt följa henne, på det hon skulle komma hem helbregda. Under vägen berättade Victorine för sin mor huru Turken gjort henne en kärleksförklaring och Huru hennes kamrater icke underlåtit att hela dagen bry henne för denna eröfring, som de sjelfve icke förmått göra, och hvaröfver de nu, tillade flickan, äro allde!es rasande. Se bara de hönsen, sade portvakterskan, på en gång sårad och fröjdad af hvad som händt hennes dotter. aSom om du inte vore vacker nog för att en Pascha skulle kunna göra dig sin kur? Hurudan är han, den der Turken? ; aInte illa, fastän lite gammal, men han har ett vackert skägg, och dessutom äro hans kläder höljda med guld. Med guld! Det är en pascha, det är säkert det. Jag säger dig min flicka, om du har en pascha i ki karn, så kan jag snart få se dig åka i vagn, och då .ja, ja, den skrattar bäst som skrattar sist. Följande aftonen hölls i fru Dubois:s kammare en stor rådplägning, hvartill åtskilliga fruar i grannskar pet, modrens vänner och förtrogna, voro kallade att deltaga; dagens bändelse var naturligtvis samman trädets föremål. Efter en mogen öfverläggning beslöt man enhälligt: 4:0 att Victorines tillbedjare icke kunde vara något mindre än en mycket rik Turk, kanske till och med en Pascha; Turk, emedan han bar en turban; rik, emedan han var Turk, ty det folket har, som man yet, alltid fickorna fulla med guld och diamanter, och pascha slutligen, emedan