Aftonbladet – 18 maj 1841, sida 2

ka, och sedan han betraktat henne en stund med uppmärksamhet och kännt på pulsen, blef han förvånad, att man låtit kalla honom för en sådan bagatell. — Pulsen slår litet hastigare, än vanligt, sade han; det är en nervös åkomma, en lindrig kastning åt bjernan, men icke någon feber. Jag skall komma igen i morgon, och om opassligheten fortfar, om någon tryckning öfver bröstet inträffar, skall jag ordinera något. Innan läkaren lemnade den sjuka, betraktade han henne ännu en gång: den unga qvinnans ögon, som aftonen förut strålade af kärlek, hade förlorat sin glans och uttryckte förvirring och bäfvan. — Hon måste ta sig rörelse i fria luften, sade doktorn till hennes mor: gå ett stycke framåt klostret St. Onufrio, till Villa Lante; luften är ren och nejden deråt pittoresk och varierad: detta skall verka helsosamt på hennes inbillning. Läkaren aflägsnade sig och rekommenderade, att de skulle akta sig för aftonfukten och gå i Ave Maria. Ave Maria! .... detta var ju äfven röfvarens timma .... Marietta bade kommit tillbaka från sin promenad. Den rena luften hade lugnat hennes upprörda själ, och hon åt med god aptit vid sin mors sida. Helt och hållet upptagen af sin kärlek, invaggad i illusioner om en lycka, den hon trodde beständig, hade all hennes fruktan försvunnit. — Gambaro kan icke återkomma till Rom, tänkte hon, utan att löpa fara att falla i polisens händer. I afton eller i morgon måste han fly härifrån, ty han vet att döden väntar honom om han dröjer. Marietta väntade Volonski klockan åtta, och 1yckan att snart återse honom gaf åt hennes ansigte ett uttryck af sällhet och kärlek. . — O huru högt han älskar mig! sade hon till sir mor, och lyfte mot himlen de blå tårfyllda ögonen Och jag älskar honom kanhända ännu mer, ty tr