Aftonbladet – 18 maj 1841, sida 1

AF GREFVE CHARLES DE CHATILLON: Röfvaren Gambaro hade gått i en god skola oct dref, sedan han lärt ut, på egen hand sin professior såsom spion i Rom; men kärleken upptog äfven en del af hans tid, ty ban smickrade sig med att der återfinna sin älskarinna. Händelsen var nämligen den, att en ung qvinna, enka efter en af Soninos banditer, hvilken dödt, sedan cheferna för röfvarebande: gjort fred med påfliga regeringen, inflyttat till Rom. Marietta, så hette hon, hade också i sjelfva verkel icke varit känslolös för Gambaro, ty röfvaren egde vackra drag, frisk, olivbrun ansigtsfärg, gagatsvart hår och mustacher ; ungdom och djerfhbet strålade på hans panna; hans växt vär smidig; han skulle sprungit kapp med ett rådjur, oeb dertill sjöng ban och ackompanjerade sig sjelf med guitarren, som en italiensk baniit. Men i Rom, midt ibland dessa rika Dandys, dessö franska, ryska, polska artister, som sökte de sköns modellerna och betalte dem generöst, hade Mariette kunnät ändra sig, och detta hade hon också gjort den sköna Marietta! Ty hvilka ögon kunde jem föras med hennes, så lifliga, elektriserande, infattadt uti de skönäste bågar — ja, man skulle sagt, at sjelfva Correggios pensel dragit dessa sköna ögon bryn, och denna i rena, fina, antika drag formade näsan, som så harmoniskt utgick från pannlinien Hennes mun och leende voro förtrollande .... och jag, artist, jag KAR icke ;lömma detta lilla öra, lik: fint och fullkomligt, som den vackraste snäcka, oci hvärs med en lindrig rosenfärg teknade rundni gjorde ett skönt afbrott från de mörka, rika lock na, och pryddes af ett Par långd, drifna guldörHän gen; ett band af koraller omgäfhennes lätta, rund och bildsköna hals. Marietta var icke stor till vex ten, men hennes former Voro yppiga och eleganta En amarantfärgad : spens, å la soninaise, smög si