Aftonbladet – 18 maj 1841, sida 1

ner på stolen; vill du äta, vill du dricka? Mit stackars barn är mycket förändradt, är hon icke det: Hon har der (pekande. på bröstet) jag vet icke hvac för något, som qväfver henne och förorsakar er långsam aftyning . . .. jag är mycket rädd ..:doktorn tyckes sjelf frukta för en lungsot. Dessa ord gåfvo litet mera trankiltte åt den ung: qvinnan, som nu andades lättare; hon förstod mo drens mening, höll sin panna i sina begge hände och syntes medtagen af den attack, sjukdemen or sakat. — Allt det der är möjligt, evarade banditen, me! hvarföre denna köld, denna förvirring, då du såg mij inträda. Hans spejande svartsjuka blickar fixerad modrens och dottrens ansigten. — Ack hvad jag lider! utropade Marietta; förlå mig, Gambaro! jag fick en attack samrmma ögonblicl du slog på porten. Roms luft duger icke för mij . 0. Vi måste återvända till bergen, om jag skal bli bra. Då Marietta uttalat dessa ord, betraktade hon ho hom med en säker blick, men isades af fruktan vit åsynen åf banditens dystra panna. . J — Ja, min kära dotter, sade modren, vi skola å tervända till Sorino, och Gambaro skall der, om Gu( vill, åter finna dig vid god helsa. Dessa ord och den öfvertygande ton, hvarmed d uttalades, lugnade banditen något. — Jag är ledsen öfver att du är sjuk, Marietta sade han; men hvarförehar du icke räckt mig han den, då jag efter nio månaders frånvaro återkom mer? Hvarföre har du icke tryckt min hand, hva betyder denna likgiltighet? — Jag är rädd att sjukdomen skall smitta dig sade Marietta. — Åh, bah, lungsot smittar icke, Marietta; dess utom ser jag att, oaktadt din blekhet, ditt utseend är friskt; hör du Marietta .. . Du har nyss omta lat ditt lidande, men det är någon ting inom mi