Aftonbladet – 18 maj 1841, sida 1

NE RS NN OR EE, re SR CASES ESS efter den skönt formade barmen och gaf åt lifvets rundning ett sprittande behag. Man skulle också hafva sett den förtjusning, hvaraf Roms unga Minenti intogos, då de mötte Marietta, som skulle stå modell åt den fårnämsta bland artister. Det var en allmän beundran, ända till det ögonblick, då den för dagen lyckliges dörr tillslöt sig efter henne: Marietta var icke kokett; men i ett italienskt hjerta kokar kärleken, liksom lavan på sluttningen af dess berg. Hon atod icke modell åt alla artister, men åt Thorwaldsen, åt Schnetz, åt Leopold Robert, åt en ung målare, kallad Volenski, och åt mig sjelf. Volenski hade någon förmögenhet, och hans kassa var nog försedd, för att tillhandahålla Marietta hvad hon behöfde för sin gamla moders underhåll, till att köpa band till bandrosor i armarna ända uppifrån axeln, till spetsar kring hennes dubbla kjortlar, till slöjor och mössor i alla kulörer; sedan kom presenterna i korallhalsbandet, örhängen i mosaik, ringar på alla fingrarna: och Volenski var dessutom en vacker karl och han tillbad henne, och Marietta, i sin ordning, älskade honom tillbaka, så mycket, som en ung qvinna kan älska, och för henne var Gambaro nu mera icke annat, än ett nästan halfslocknadt minne, då en dag, under det hon var sysselsatt hemma hos sin moder, hon hörde starka slag på sin kammardörr. Marietta igenkände Gambaro, hon bleknade, darrade och blef helt förfärad, hennes hjerta, uppfylldt af en ny passion, . ett helt lifs lycksalighet vaknade, vid:åsynen af en man, som hon Jlofvat att tillhöra. Och dock måste hon tiga, ty döden var nära, för henne, för hennes älskare, kanske för hennes mor so... Gambaro närmade sig med kärlek, och den unga qvinnan drog sig tillbaka, och fortfor machinmässigt att sy, under det hon lyftade ögonen till modren, liksom för att begära hennqg råd. — Kom fram, Caro Gambaro, säle denna; sitt