Aftonbladet – 17 maj 1841, sida 2

större andel af det guld och platina de erhålla, än hittills. Bref från Ryska gränsen omtala, men utan att meddela några detaljer, att betydande oordningar förefallit i guvernementet Moskau, föranledda af brist på lifsmedel, Bland nådebetygelser vid thronföljarens förmälning märkes den bekante generalen;.grefve Caernitseheffs upphöjande till furstevärdighet. ORIENTEN. . Till Marseille hade den vigtiga underrättelser ankommit från Konstantinopel,y att Sultan -fogat sig, efter de allierade makternes önskan, och beviljat ärftligheten öfver Egypten på det sätt, Mehemed Ali begärt; elleri rätt nedstigande led inom hans familj. Afvenledes hade vicekonungen erhållit rättighet, att utnämna alla såväl högre som lägre officerare vid Egyptiska armeen och flottan. I afseende :på den vigtiga punkten om den årliga tribut, som Mehemed Ali kommer att erlägga till Porten, förmäles icke huruvida Sultan äfven deri fogat sig efter vicekonungens önskan eller icke. i Enligt underrättelser från gränsen af Bulgarien, skall hela denna provins befinna sig i fullkomlig anarki, och insurrektionen fortfara att gripa omkring sig i de närliggande provinserne. Ett bref från Belgrad af den 929 April berättar, att. .paschan af Nissa, Mustapha, sedan han erhållit förstärkning af 4200 Albaneser, angripit insurgenternes läger, emellan Kamenitz och Matinratoz, och efter en blodig drabbning :slagit dem på flykten. De fleste af dem sökte att uppnå Serviska gränsen, der de genast blefvo afväpnade. — Den omedelbara anledningen till upproret skall vara Turkarnes skändliga förfarande emot de kristne, hvilket bragt dem till förtviflan. Sedan vapenlyckan -deciderat sig, för Sultan i Syrien, blefvo Turkarne så öfvermodige och hejdlöse, att de på de lumpnaste anledningar låto släpa kristne till afrättsplatsen och halshugga dem, samt skändade deras hustrur och döttrar. På Candia fortforo sakerna att befinna sig i samma skick, som förut blifvit nämndt. Turkarne vågade icke företaga någonting emot den kristna befolkningen, som således ännu hade öfverhanden. 35 å 400 väl beväpnade Greker hade nyligen landstigit på ön, och förenat sig med insurgenterne. En ångbåt hade från Konstantinopel medfört befallning till den Turkiska befälhafvaren, att utfärda en proklamation, hvari lofvades fullkomlig amnesti och nedsättning af skatterne, i fall folket ville nedlägga vapen. Enligt berättelser från Syrien, herrskadei detta land den förfärligaste anarki. Insurrektionen utbredde sig allt mer och mer, och Turkarne vågade sig icke ur de befästade platserne. Bref från Trapezunt bekräfta uppgiften, att misshälligheterne emellan England och Persier blifvit bilagde. Persiske tbronpretendenten Zilli, som för närvarande uppehåller sig i Bagdad, hade så starkt anhang i landet, att man väntade att han snart skulle uppträda i spetsen för detsamma och söka fördrifva sin farbror, den nuvarande Sehahen från thronen. Den 8 April dog på ett hospital i Alexandria grefve Capodistrias, den aflidne Presidentens i Grekland broder, hvilken var landsförvisad från nyssnämnde rike.