Aftonbladet – 17 maj 1841, sida 1

STOCKHOLMSKA TRÄDSNITTSBILDER. TT En RBecensent. Jag ernar denna gång med er tillåtelse tala e ord om min egen obetydliga personlighet, i a sigt att något litet skingra den villfarelsen, de kolossala, den obegripliga villfarelse, som jag tr vara temligen ållmän 1 afseende på lyckan detta recensentkall, som nu för tiden nästan : blifvet ett slags embete, äfven hos oss, så lit litteratur och korst-vi än ega att grånska, oc till hvilket embetes:utöfvande i den vidtberön da staden Stockholm sett oblidt öde satt mi med andra, de kritiska glasögonen på näsan oc pennan si hand. Sannerligen föreställer man sig en könstoc litteratur-recensent i någon af de störa tidni garna som en : högst afundsvärd man, en lit furste, för hvars fötter allt, hvad artister, ska der, skriftställare heter, kommer att i största ui derdånighet nedlägga sina BHya shilleföster, Oo: hvilken, beqvämligt nerlutad 7 sill tagelstoppa emma, insvept i en rysk nattrock, med gul broderad rökmössa. på hufvudet och silfversti kade tofflor? pås fötterna, har magt att med n gra lösliga Penndragsskapa ryktbarheter eller n dergöra dem; med enpå måfå utkastad fras skä ka den ena odödligheten oe med ett infall, di teradt af ett dåligt lynne, ruinera den andraf evärdliga tider; en Mån, söm sliter ut tren hattar om året endast .i besvarande af alla förbindliga och inställsamma helsningar, som mö honom, så fort hamn sätter: foten -ut på gata hvars kabinett briljerar med: otaliga presente skickade till julafton ni captationem benevole