Aftonbladet – 17 maj 1841, sida 1

—M — — — — AA AA vet ni hvad den kostar? Ear ni någonsin varit i belägenhet att-nödgas sammansätta-en puff? Puffen, detta oundvikliga bihang till hvarje dylik uppvåktning, det hemliga anspråket för hvarje glatt och artig fribiljett! Puffen, denna vår fyndiga epoks karakteristiska uppfinning, en blå dunst, som efter behof och för tillfället ger åt allting en pikantare färg, en skimrande yta, åt talangen, som åt industrien, åt ett tillämnadt beneficespektakel som åt Hr Lejas Clyso-pomp, åt en konstexposition söm åt det Skånska hvitbetssockret! För min del, vet jag ingenting svårare att gå rä!t i land med, än detta parasatiska, om jag, så får säga, knåpgöra inom en tidnings konstoch litteraturafdelning, och jag erkänner mig gerna vara en klen mästare ikonsten. Denna förmåga att kunna på räsonnabelt vis göra någonting stort af det obeskrifligt lilla och obetydliga, att söka upp intressanta sidor, der inga finnas, och ge ett nytt värde åt det utnötta, är en talang för sig, Som ganska få äro nog lycklige att besitta i grund. Tänk er, hvad dertill fordras för hufvudbråk med uppfinnandet al beständigt varierande fraser, beständigt nya svängningar, figurer och termer! Ett vanligt förråd är uttömdt på en vecka, och om man nu dock skall bålla ut härmed i trehundra numror! . . . Tro ni mig, jag vet hvad det vill säga! För öfrigt, hvad anser ni er slutligen ha för lön för er möda, sedan ni nu arbetat värk i hjernan på er, för att få ihop den lysande puffen? Denna charmanta herre, som i morgse bockade sig så djupt vid er skrifpulpet och försäkrade er om sin eviga erkänsla, ni träffar honom ett par dagar derefter vid middagsbordet