Bs dstettnsdeer fötter När porträttet var färdigt, kallade Claude upp till sig en liten tiggargosse, som gick förbi på gatan. aTag det här, sade han till honom, och bär det till damen -här midt emot, och om man frågar dig, hvarifrån du fått det, så svarar du, att du intet vet det. Spring! Porträttets ankomst förorsakade en förvåning, som ingen kan beskrifva; man hade aldrig sett någonting så. fullkomligt. Det var måladt på en gång med förstånd och med en stor pensel, hvilken icke hejdat sig eller tillåtit sig något afbrott, förrän vid axlarna och bröstet, der älskarens hand hade kommit artistens hand något att därra. Man visade taflan för kännare; alla förklarade, efter att deröfver hafva yttrat sin beundran, att den rnåste härröra från någon af tidens störste mästare; gissningarne varierade några dagar mellan Ingres och Scbefler; tusende vad ingingos, utan att man ännu vågat sälta något namn under detta mästerliga arbete, men alla voro öfverens om dess utomordentliga förtjenst; om taflan endast varit hundra år äldre, skulle man mångfaldiga gånger velat uppväga henne med guld. Känpnarena fördjupade sig sålunda i tusende gissningar och den sköna damen i lika många drömmar; hon trodde sig i hemlighet älskad af någon stor, allmänt berömd mästare, som en vacker dag skulle lemna anonymen, och som under en resa genom Blois velat bereda henne denna smickrande öfverraskning. Det var en intagande roman, hvars rådar hon utspann efter behag, till en aflägsen utveckling. En dag inträdde hennes kammarjungfru till henre helt andtruten och sade: aers nåd, se fort ut gerom fönstret, der går den lilla tiggargossen. Man hade i en månads tid gjort mångfaldiga, men ruktlösa efterspaningar för att upptäcka denna gose som burit dit taflan; flygtig och kringströfvande om fogeln, hade den lilla landstrykarn dragit omring i trakten, plockande den frukt han kunnat åtkomma af träden, fångande fjärilar, lekande med indre gossar, ätande när han hade något, svältande leesemellan och tillbringande nätterna, än på fria ältet, än i någon lada, som han fann öppen.TDe var han, som nu gick förbi fönstret. Damen ropa le honom och vinkade åt honom med en pennin.