En mörgon hade Claude, efter vanligheten, klifvi upp för sin stege, alltid med sin gråa pappersmösss på ena örat, iklädd sin fläckiga och oljiga blus samt med paletten i ena handen och penseln i der andra; han målade en skylt öfver en konditors boddörr; derunder gnolade han på en visa, medan har på muren framställde en korg, full med alla slag: bakelser och konfityrer; med ens tystnade visan på hans läppar och penseln föll ur hans hand. I et fönster på nästgränsande hus hade nämligen en un; dam stuckit ut hufvudet mellan tvenne sidengardiner Claude lemnade genast sitt arbete, steg ned frår stegen och stoppade sina färger i lådan. Ett rum fans att byra midt emot den skönas fön ster; han hyrde det. En af hans muntre kamrater som råkat honom just, då han gått utföre stegen sade till honom: Claude, kom med mig, så skole vi dricka, se här har jag två fem-frankstycken! Vid detta frestande anbud, som han aftonen föru visst icke skulle kunnåt motstå, lyfte Claude likvä nu med stolthet upp hufvudet, ehuru förvirradt de: var af dryckenskapens följder, förde handen genom sitt mörka hår, hvari några förtidigt grånade strån blandade sig, och svarade allvarligt: Tack, mer jag dricker inte mer! Man såg också verkligen icke Claude på fjortor dagar hos någon af stadens vinskänkar; hans kam: rater kunde icke nog förundra sig deröfver och bör: jade tro att han var sjuk eller död, och vinskänkarnas egare voro nära att lägga an sorg; den bästa sångrösten fattades i laget och törsten tycktes hafva öfvergifvit de andra gästerna, då Claude icke mera drack och sjöng; vinet utträngdes af vattnet, och man kunde säga, att syndaflodens dagar återkommit öfver Blois. Hvad gjorde väl Claude under tiden ? Skyltmålaren hade köpt sig eu stycke duk och ett staflei; från gryningen ställde han sig framför denna duk och gick ej derifrån, förrän det blef mörkt, 0 han var, bakom en gardin, sysselsatt med att måla den unga damen i huset midt emot, som satt i fönstret, för att läsa och se ut på gatan under större delen af dagen. Det var en förtjusande modell. Också målade konstnären henne med hjertats hela värma och liksom med ett enda penseldrag.