— TI går afton firades på Frimurarelogen af ledamöter i Bondeståndet en bjertlig och vacker högtid. Största delen af Ståndet hade nemligen förenat sig om att öfverraska sin ståndskamrat Hans Jansson från Elfsborgs län, som helt nyligen återkommit från sitt besök i hemorten, med en äreskänk, bestående af en dyrbar silfverkanna med -lock, samt en vacker silfverbeslagen sjöskumspipa; oeh dessa skänker öfverlemnades: honom i går afton å nyssnämnde ställe. På kannan läses inskriften: TILL HANS JANSSON AF MEDBRÖDERS AKTNING OCH VÄNSKAP 1841. Uti locket är infattadt ett exemplar af den medalj, som slogs öfver Upsala mötes beslut år 1393. En af Hans Janssons närmaste vänner, den af alla värderade och högaktade Nils Persson från Södermanland, hade fått i uppdrag, att härvid tolka de öfrigas känslor, och gjorde det med följande tal, hvaraf vi jemväl erhållit del: Medbroder! De män, som här omgifva dig, sluta i detta ögonblick icke endast vänskapens kedja omkring föremålet för deras kärlek och aktning. De bilda tillika ett ombudsmannaskap för en större, allmännare opinion, som egnar dig förtroende och erkänsla. De önska, på samma gång uttrycka sin glädje öfver hvad du är, och sitt hopp om hvad du under ditt lif skall blifva för ett älskadt fosterland. De bedja dig i denna äreskänk skåda en ren och flärdlös afsigt att uppmuntra dig till fortfarande i dina ädla bemödanden och mildra tankan på de vedervärdigheter, hvilka under större brytningar i samhällena och deraf härflytande meningsstrider, äro oafskiljeliga från verksamhet för det allmännas väl. samt från nitet att för folkets bästa afskaffa missbruken, undertrycka egennyttan, godtycket och sjelfsvåldet. Sveriges allmoge har väl aldrig saknat män hvilka med varm känsla, rediga begrepp och enkla seder, i deras ombudsmannakall, sökt, efter bästa vilja, vårda dess rätt och befordra dess väl. I samma mån tidernas skiften och samhälls-inrättningarnas skick fordrat olika egenskaper hos dem, hvilka gcenom sitt anseende och förtroende blifvit BondeStåndets stöd, har den Svenska naturen frambringat sådana: och det utgör mensklighetens tröst, att försynen visar sig huld i gåfvan af kraftfulla själar, då tiden hehböfver dem. Men inskränkt och tillsidosatt, har onekligen Bondeståndets inflytelse sedan lång tid tillbaka varit. Så länge de lagstyrda samhällenas lifsprincip offentligheten icke var verksam, så länge menstlighetens skönaste rättsgrund, j-mväl inför la7enicke erkändes; så länge ansvariyheten för off.atliga uppdrag inskränktes till blott blidkandet af makten och icke kunde yrkas af nationen; så länge var odalmannens riksdagsvärf vida annat än hvad det nu blifvit och alltmer blifver. Dettavar att dagtingå med de mägtige; att tjena de enskildta intressena för att frammuta en återtjenst åt de allmänna; att blidka de privilegierades växande anspråk för att vinna en eller annan lättnad åt de arbetande klasserna; att utbyta eftergifter för att kunna åberopa menniskorätt och menniskovärde. Så har vårt århundrade sett en Mats Pehrsson, en Anders Danielsson, eu Nils Månsson kämpa striden för Sverges allmoge, med de medel, som stora naturförmågor erbjudit, och med allt större framgång, i den mån Lagarnas helgd och förbättring blifvit ett mål för nationens allmänna uppmärksamhet. Men hvilka hinder hafva ej mött dem? hvilka stötestenar hafva ej omringat dem? och hvem måste ej erkänna deras förtjenster, då man ännu ser Ståndsformens afskräckande svårigheter; de öfvervägande Stånds-intressenas styrka, och besinnar huru litet stöd, snart sagdt ända hittills, den allmänna epinionen kunnat gifva åt dylika bemödanden som deras. Dock en annan dag randas. Folket har fattat, att det ej är den af makten predikade enigheten, som afhjelper samhällsbehofven, aflägsnar förtrycket och afskräcker våldets och listens djerfhet; det inser, att det är den på lika rättigheter, lika skyldigheter, lika skydd och lika ansvar grundade enigheten i slräfeanden för det allmärna bästa, som utgör samhällets styrka och vilkoret för medborgares sällhet. Det står färdigt att yrka afskaffande af all tillkräktad inflytelse, för att se förtroendet och kärleken och aktningen leda dess angelägenheter och betrygga dess framtid. Det är i en sådan tidpunkt, som Svenska folket med innerlig glädje lyfter sin blick på de representanter, hvilka med rastlös verksamhet och upplyst nit arbeta för detta, tidens stora mål — ock hyddans son nämner derföre med glädje Hans Jansson. Redlige Broder! Emottag vår försäkran om den aktning och tillgifvenhet, vi hysa för Dig. Gå lika flärdfri, lika enkel, lika rättsinnad och orubblig, som Du begynt, till: det mål, som Sverges allmoge nu måste med odelad uppmärksamhet och enig kraft söka. Du har med ädle patrioter arbetat för öppnandet af den bana, som säkrast leder dit. Fortfar i ditt bemödande. Strid för de grundsatser, som kunna befordra framskridandet! Öka vår skuld till Dig för hvad Du redan gjort! Och erinra Dig med tillfredsställelse och vänskap de män, som med Dig delat denna Riksdags arbeten. Måtte glädjen öfver det goda, som BondeStåndets eniga hållning i en och annan del beredt, mildra minnena af mycket, som vi ej förmått