tiossekreteraren i Paris, Hr Grefve Edv. Gyldenstolpe, såsom Charg dAffår. Ministerplatsen i Haag är en af de första på listan af de fyra, som anses komma att indragas och ersättas af Charge6 VAffärer. — Nederländska Ministern vid svenska Hofvet, Hr Baron Crombrugghe de Looringhe, lemnar äfven inom kort sin ministerplats härstädes, och kommer förmodligen hans funktion här att framdeles fortfarande bestridas. af en Charg dAffär. — I går justerades KammarRättensUtslag angående -Tullbalans-målet. Söm det ännu ej är expedieradt, har ej sjelfva dokumentet ännu blifvit tillgängligt; men vi kunne likväl berätta såsom säkert, att det är rätt allvarsamt till sitt innehåll. KammarRådet Winroth lärer vara dömd tjensten förlustig, och alla de deri invecklade personerna, äfven cheferna, dömda till ersättningsansvar, Hr Presidenten af Billbergh i första rummet. — —— — Vi hafva hittills saknat tillfälle att redogöra för ett uppträde i Bondeståndet förliden Måndag, hvarom redan talats åtskilligt och sem äfven förtjenar att blifva föremål för offentligheten. Såsom hvar och en känner, som besökt något af de trenne ofrälse Riksståndens öfverläggningar, är det ett vedertaget bruk, hvaremot ingen anmärkning skett, att de serskilda Ståndens Ledamöter under öfverläggningarne ega tillträde till hvarandras Stånd, der de taga sin plats uti den del af rumrmaet, som är bakom bänkarna, och der samtala med bekanta af Ståndet. Endast på Riddarhuset eger det undantag rum, att äfven Representanter af Medstån den endast inlåtas på läktaren. Nu hände sig så, att en Representan af Borgareståndet, Hr Norin, inkom i Bondeståndet, under öfverläggningen öfver Lagoch Ekonomiutskottets betänkande N:o 67, angående förändring af 8 i 2 kap. af 4766 års fiskeristadga. Åtskilliga Ledamöter af Ståndet hade redan under diskussionens början yrkat bifall till betänkandet, då Riksdagsfullmäktigen Strindlund uppstod och först beklagade, att åtskilliga af Stån det i denna fråga tagit impressioner af Ledamöter från Borgareståndet, och derefter vände sig direkte till Hr Norin, den han uppgaf vid namn, och, under synbar ovilja både i tal och åtbörder, på det häftigaste utfor emot, för det han, som väckt motion i det ämne, som nu var under afgörande, sjelf infunnit sig i Ståndet och, såsom han yttrade, fortsatte försöken att bearbeta Ledamöterne af Ståndet, m. m. Detta utfall väckte mycken indignation, och åtskilliga Ledamöter uppträdde äfven omedelbart efter Strindlund, för att tillrättavisa honom för sitt ofog, och uti följande plenum uppläste äfven Riksdagsfullmäktigen Kihlblom ett anförande, i hvilket en stor del af Ståndet instämde, till ogillande af Strindlunds förfarande. Strindlunds vänner i Svenska Biet skyndade sig naturligtvis, att följande dagen, på deras vanliga sätt framställa saken, d. v. s. så, som skulle Hr Norin genom sitt förhållande gifvit anledning till Strindlunds utfarande. bUnder diskussio)nenpe, yttrar nämligen Biet, inkom Motionären i afrågan, Hr Norin, från Borgareståndet, och hade åtskilliga hviskningar med Ledamöter af Btåndet. Detta gaf Strindlund anledning att yttra, det åtskilliga ledamöters bearbetning inom Ståndet redan före plenum icke voro honom obekanta. Men en sådan oförsynthet, som den, att midt under diskussionen ledamöter från andra Stånd inträda, för att ännu ytterligare fortsätta försöken i denna riktning, förvånade honom på samma gång han måste uttrycka sitt högsta ogillande af densamma. Biet underlät naturligtvis att nämna all den indignation och det ogillande detta yttrande väckte. Emot detta insidiösa sätt att referera, har Hr Norin uti Biet låtit införa en reklamation, hvaruti han anmärker, att han endast med en ledamot af BondeStåndet vid tillfället talat om saken i fråga, men att denne, redan nyss förut, yttrat sig till protokollet emot betänkandet, och att han således hvarken kunnat eller velat försöka inverka på dess öppet uttalade mening, samt att Strindlund, som befann sig på långt afstånd, icke kunnat höra hvarom talades; äfvensom att, då en lag förbjuder att störa öfverläggningarne, samtalet icke kunnat föras högljudt. — På denna reklamation har Biet i dag låtit sin Referent svara uti en artikel, undertecknad af N. Strindlund. Säsom skäl, hvarför Ref. icke redogjort för de öfrige Talarnes yttranden, uppgifves, att deraf var pingenting synnerligt värdt att anteckna; naturligtvis hade ej heller Biets Ref. ens funnit det synnerligt värdt att anteckna, att Strindlunds uppförande väckte något klander. Detta är rätt vackert af Biet, att vilja taga sin vän Strindlund om ryggen, men skada att det icke skall kunna ske utan den vanliga lögnaktigheten ). ) Den ifrågav. motionen åsyftar ett förtydligandeaf 8 2 kap. i 1776 års Fiskeri-stadga. Detta lagbud innehåller ett undantag från rättigheten att idka strömmingsfiske i Bottniska viken. Sådant stadgandet hittills varit, har det föranledt en tolkning, som haft till påföljd, att det åsyftade ändamålet alldeles förfelats. Det märkligaste är, att, efter hvad det vill synas, äfven Strindlunds kommittenter borde hafva nytta af motionens framgång, då, som man vet, ett icke obetydligt antal af allmogen i de nordligare länen har strömmingsfisket till näringsfång, och deraf hemtar sin bergning. Samma fråga har