Aftonbladet – 14 maj 1841, sida 2

SKYLTMÅLAREN. AF ALPHONSE ESQUIROS. T. Ar 1825 kom en ung målare, vid namn Dick. till Paris, i afsigt alt der göra sin lycka. Han var ifrån Tyska Schweitz. Emanuel Dick hade likväl ännu ett annat föremål för sina tankar och känslor än äran, det högsta och ädlaste på jorden, det andra efter henne: kärleken. Ian hade i sällskapslifvet sett mamsell Leontine Gray, brorsdotter åt en utländsk bankir, en verklig skönhet, som här tillbragte alla vintrar och då bodde på gatan Mont-Blanc; sedan ett års tid kunde han ej mer slita sig från henne; han älskade henne i hemlighet och inneslöt sig sjelf ensligheten likasom sin kärlek. En dag mötte han likväl en vän, som hade vunnit inträde i stora verlden, och som nu lofvade att äfven införa honom dit. Denne vän underlät icke att samtalet inblanda Emanuel Dicks namn och an: nonsera honom såsom en målare, hvilken be frältigade till stora förhoppningar. Men om mam: sell Leontine Gray yttrade en utomordentlig be: undran för de stora mästarena, röjde hon dere mot hela en feterad skönhets högtförnämna för. akt för de obekanka och för författare af andr: ordningen, hvilka hon affekterade att skära all: öfver en kam under namnet crapins,. Hon för beredde sig således i flera dagar på den elfek Emanuel Dick skulle göra henne. I hennes unåga och exslterade inbillning antog artisten er vild uppsyn, rullande ögon, ett tofvigt hår, er iheatralisk hållning, en fantastisk drägt, en ful och allt öfverljudande röst, för hvilken alla an dra förstummade, liksom fodernas sorl för haf vets brusande. Lord Byron sjelf skulle, bred fvid detta ideal, endast varit en blyg skolgosse I stället för denna Emanuel Dick som hol idrömt sig, såg hon nu en ung man inträdajsa