LANDSORTS-NYHETER. Utdrag af ett bref från landet. — — För att återkomma till våren, så lät oss icke på landsvägarne återvända till den, ty de äro intet .annat än en bottenlös grynvälling, dock af något sämre slag, än den salig Esau i verlden tillhandlade sig af den skälmen Jakob, alla Jakobiners stamfader. I likhet med lärkan, äro ock utmagrade hästar vårens förebud, och sådana träffar man öfverallt på länets gästgifvaregårdar. Utan svårighet kan man räkna de arma djurens knotor och refben, hvilket dock icke roar mig. ehuru icke utan en viss skicklighet i anatomien. Äfven dessa längta efter grönt och torde ej heller länge få vänta förgäfves. Kastar man ögat öfver gärdesgårdarne, mötes det ej af den Khugneligaste anblick. Rågåkrarne se mörka ut i synen, sedan de sparkat af sig det hvita täcket, och deras egare schhiiden ej det blidaste Gesicht vid betraktande häraf. Betänligt ruska de på sina välvisa hufvuden, och jag gjorde så med, när gumman min härdbmdagen började påta i trädgå den. Nog tarfvas det en hel hög solsken, innan jorden är redo till såning, och nätterna äro ingalunda några varmapparater. Skocktals rusar nu allmogen i Öster-Dalarne till bufvådstaden, och bland dessa utgör Elfdalsoch Morafolket såsom vanligt, brorsdelen. Med gladt An 5 TTT NIAN NR