Aftonbladet – 13 maj 1841, sida 2

sekryt. — Approberas — ME — ja, mitt herrskap! så der står. den, outtröttlige mönsterskrifvaren och läser, nummar efter nummer; men vi kunna rätt låta bli att höra på honom. Nå!l.är .det icke bra intressant att ,bivista en generalmönstring?, , Men, sqvadron; efter.sqvadron rider; fram; fanfarer, höras; talet förnyas för alla sqvadronerne, hästarne könstla för tältet och plymerna, och svettiga och blanka) fysionomien stå bondpigorna qvar på platsen. Blott. obetydligheter störa den högtidliga akten; blott ett och annat flin från pigorna, ett och annat: låt vara mig, Anders Petter, eller sjag tycker att Lyftnanten skulle, hålla sig för god, tillkännager, att det. äfven gifves ett. annat sätt att fördrifva tiden, än det att. mönstra. Middagssolen, har redan med sitt gyllene öga kastat en glad blick på den sköna truppen. och det lider mot kl. 5 på qvällen. Deruppe i offcersbyggnaden, har varit stök hela förmiddagen, och nu står bordet. svigtande af lånadt.silfver och betäckt med skarlvade dukar, deruppe i den stora salen — seneralmönstringen är slutad; det blåser till afsadling m. m. och Generalen med sin stab och mönstringskommissarien, anförda af Öfversten, spatsera till ort och ställe. Man sätter sig vid det långa bordet efter. rang uch värdighet; Generalen, och Ofversten på stolar, men alla öfriga på bänkar, och nu börjar man alt skramla med knifvar och gafflar. — Straxt? rpda visst; ty bränvinsbordet är för dagen bor ta — (reneralen, är, nykterhetsvän. Det är med fägnad, säger han, sedan den första sugningen blifvit tillfredsställd, och han i sitt driksglas häller innehållet af en butelj S:t Julien; edet är med fågnad jag