precist så i underjorden, kanske af samma räson Detta är honnör för general-mönsterherren, som under squadronens skyldring med sabeln stiger fram och talar: aKonungens nådiga vilja är, att hvar man skall ske rätt; derföre må den, som har något att klaga, anmäla det vid mönstringsbordet. — Gud bevare Konungen!, Det lilla talet besvaras af hela truppens aifliga hurrarop, och generalen återträder till sin plats. Åter börjar mönsterskrifvaren: Knekstas squadronen, ryttmästare Hr R., löjtnant Hr P. m. m., hvar vid ryttmästaren, löjtnanten m. fl. rida fram, göra salut, få en nådig nick af generalen, och derefter låta sina handhästar defilera. Vackra kroeas tur!, säger generalen, liksom för sig sjelf. Mönsterskrifvaren fortsätter: JE 4, Erik Svärd! — En karl rider fram; hästen är väl något förlägen för tältet, plymerna och pigorna; men slutligen går det. Erik Svärd är framme och saluterar. aHvad vill du, min g0sse?, — dBer ödmjukast om afsked med pension,, säger karlen. Bra! hvar är betyget? Generalen läser: aHm! Hm! ros i benen — oduglig, hm! hm. — det är riktigt! du får afsked, min gosse. — Fortsätt! — eJag har tjent i 24 år och 9 månader, och anhåller om pensionp, säger karlen. — Jag skall se till; farväl, min gosse,, svarar generalen, och med ett: agubevaranx, rider karlen bort. aFörlåt! herr generaly, sticker mönstrings-kommissarien ut näsar genom tältdörren och säger: ckarlen kan ej få pension — dertill fordras fulla 25 tjensteår; men om han bivistat något fälttåg, kunde kanske saken hjelpas. — Jaax, infaller generalen: adet kan så vara Hr öfverste, har karlen bivistat något fälttåg ty Jag vet ej så noga; det