penna i skaftet. — Se så! allt är redo, och mönsterskrifvaren träder fram med en väldig lunta under armen; det är regementets rulla. Mitt herrskap vetkanske icke, hvad en mönsterskrilvare är för något. Det är en amfib mellan militär och civil, mellan embetsman och landtjunkare. Se endast på, hur fracken sitter. Det synes grannt, att den 360 dagar om året bänger i klädskåpet derhemma, och blott vid högtidliga tillfällen tages fram, piskas och borstas. Byxorna deremot äro af en yngre och mera vanvårdad upplaga, synbarligen sydda af sockenskräddaren, som gjort spänntampen så knapp, att de sitta i tvärrynkor på skrifvarens trinda mage. Öch hatten, och de stora sporrarna sen! Allt ger tillkänna den skrifvande, militäriska och landtliga manuen, som presenterar sig i ett förnämt sällskap, såsom ett murmeldjur för solen. En väldig mängd pigor ifrån trakten har samlats och omgifver i en tät ring det ståtliga tältet. De hviska sins emellan: det är kamrern på Skatebo.s Ja, i sanning, jag har haft äran presentera ,kamrern på Skatebo.s from framstigit och torkat sig i ansigtet med sin stora blårutiga näsduk, slår upp Iwntan och, på en nick från generalen, börjar: Staben — herr öfversten och riddaren, herr öfverstelöjtnanten m. m., herr regementspastorn vakant, och slutligen mönsterskrifvaren, undertecknad — hvarvid kamreren lyfter på hatten och bugar sig. Under tiden har Kneksta squadron svängt fram och generalen stiger ut från tältöppningen, lik en doeka i ett Närenberger-ur; så snart han är synlig på fältet, drar trumpeten till med fyra långa entoniga fanfarer. — Apropos! i Robert af Normandie blåser man