Aftonbladet – 12 maj 1841, sida 3

Article Image
Utländska produeenter, Som dels genom en sämre rudimateria, egentligast hvad jernet angår, och dels såsom omgilna af friare täflan, blifvit nödgade att anstränga sin spekulationsförmåga, göra deremot allt för att gifva sina produkter en så begärlig form och yta, som möjligt, och vinna härigenom ett oförtjent företräde åt sina varor, på bekostnad af de bättre Svenska. En allmän klagan i detta afseende, från dem som önskat och sökt att åt nordens produkter skaffa afsättning!, har mött mig i Algierien, Mindre Asien ech nu sednast i Grekland. Säsom exempel i smått, på hvad jag i detta ämne anfört, må tillåtas mig omnämna, att Handelshuset Van Lennep et komp. i Smyrna, som, dertill uppmanadt af Eders Maj:ts härvurande nitiske Charge dAffaires, börjat en handel med Svenska varor, ännu icke, oaktadt förnyade påminnelser, kunnat få utsänd en jernlast, der stängerna, i stället att som vanligt vara tvärt afhuggna, blifvit vid tillverkningen rundade i änddrna. Denna omständighet, så ringa den än synes, verkar likväl betydligt till lättare eller trögare afsättning, bland ett folk, så fästadt vid bruk och vanor som Turkarne; ty det är fåfängt söka öfvertyga dem, att den tvärhuggna Svenska jernstången ät af bältre och ej sämre qvalite, än den rundade Engelska eller Ryska. Den andra omständigheten, som försvårar afsättningen af Svenska produkter å dessa trakter, är behofvet, för Sveriges exportörer, af förskott å de reqvirerade lasterna. Detta förskott, vanligast och minst hälften af lastens värde, besvärar på det högsta reqvirenterne från dessa handelsplatser, emedan penninge-tillgången är myeket knapp och räntorna i följd deraf så höga, att lån icke kunna erhållas utan emot 45 3 48, ja stundom 20 proc. En köpman här måste derföre betala så myeket mindre för den svenska varan, som räntan å de penningar han förskjutit; och han är för öfrigt icke alltid i tillfälle att anskaffa ett förskott. Följden är, att reqvisitionerna till Sverige blifva ganska få, och man tager heldre den mindre goda, men mera sorterade, varan från England och Österrike, som icke behöfver betalas förr, än den nära mog är realiserad; åtminstone icke förr än den ankommit till stället: I Sverige, der penninge-ställningen är så lycklig och räntorna följaktligen låga, blir det alltid ett misstag att, såsom vilkor för afsändningen af laster till Algierien, Grekland eller Orienten, fordrå förskott — förutsatt att man har att göra med ett reelt Hus, och sådana stå nog att inna — emedan det slutligen blir varan, som betungas med den höga räntan af 43 å 20 procent, under det exportören kunnat upplåna samma förskott i Sverige mot 4 i 3 procent. Och dessutom försvåras härigenom transakionen i det hela. Att, efter noga inhemtade unde:rättelser om behofven å lessa platser, utsända väl sorterade laster på spekulation, blir kanske den bästa utvägen till vinst, äfven em någon sång mera risico underkastad. De af nordens produkter, som nu finna lätt afsättning närstädes, äro: jern i stänger, spik, plåtar, stål, bly, balcar, sparrar, dubbla och enkla bräder, beck, glasrutor, Svensk porter, torra fiskvaror, saltad sill m. m. Svenskt ern är för ögonblicket efterfrågadt, men finnes icke. Den af Grekiska regeringen åt Svenska och Norska faryg lemnade tillåtelsen, att som retour-laster taga salt, not den ringa afgiften af en Lepta per Oque (ungefärligen L sk. 8 rst Bko för Svenskt ) i ett för allt, bör betydigt lätta vår handel på detta rike.

12 maj 1841, sida 3

Thumbnail