Aftonbladet – 11 maj 1841, sida 1

— — — SIRI DEN FAGRA. HISTORISK ESKISS AF N. P—-NG. (Slut från gårdagsbl.) IEI Händelsen för oss nu till Ulfåsa, på stranden af Boren, hvars vatten, berömdt för sin kristalliska renhet, är en värdig spegel för de vackra omgifningarne af skog, löfängar och sädesfält. Här lefde Bengt Lagman med den sköna Siri; naturen hade gjort allt för att bilda detta ställe till ett verkligt paradis för det nygifta paret. Lycklig var Siri väl, ty hon var maka till en ädel man, som älskade henne, och i hvars hus hon hemfört rikedomen af behag, dygder och kärlek. Men i denna lycka oroades hon städse af fruktan för den stränge Birger och hans stoltz slägt. Ett föremål för deras misshag och föro lämpningar, afbidade hon med ängslan hvad sva den utskickade skulle föra från Bjelbo, och di denne förkunnade jarlens hotande ord, bäfvade hon desto mera för det onådiga besök, han lofvat göra på Ulfåsa. En dag satt hon i sitt gemak och arbetade på ett skärp, hvilket hon egnat den hennes hjerta hade kär. Hon inlade derpå folkunga-vapnet, med perlor de trenne strömmarna och med guld lejonet som sprang deröfver. I en vrå af rum. met stod hennes harpa, som blifvit hemtad ifrår hennes faders gård. Den var nu fullsträngac och i stället för sorgedoket hängde deröfver er krans med friska blommor. Bengt Lagman sat! vid hennes sida, än för att skåda på de snälla fingrarne, än att blicka i hennes sköna ögon och språka med henne.