Aftonbladet – 11 maj 1841, sida 1

solver icke. Säv till mitt folk, befallte han tjenaren, att alla hålla sig undan. Ingen får visa sig på gården, allt skall vara tyst och stilla som i utdödt hus. (Tjenaren afträdde.) Men härinne lefver skönhetens mäktiga ande, och för honom skall han buga sig till jorden, min stolte bror. Han fattade en silfverklocka på Siris berd och ringde med trenne slag. Sex unga flickor inkommo med präktiga kläder och smycken, ut bredda på hyenden. Deribland var, såsom af den tidens prinsessor nyttjades, dyrbara guldkedjor, hängen med rubiner och en kostligfperleklädning. Herr Bengt sade nu Siri sin plan, och aflägsnade sig hastigt. Tiden var kort. Hon hann icke yttra sin mening om ett för Logt förtroende till henne. En tärna knäppte nu upp häktena, som fasthöllo hennes klädning öfver bröstet och .-.men icke få vi såder dröja qvar vid hennes toilett. Låtom oss imedlertid se efter om jarlen kommer. Inom kort såg man utåt vägen ett moln al dam, som allt mera närmade sig. Ryttare i blanka rustningar trädde slutligen fram liksom blixtar ur molnet och svängde djerft in på Ulfs åsa gård. Ingen lefvande varelse mötte dem der, ej en gång en hund lät höra sig vid Porten, och på den höga stentrappan till huset visade sig ej en fryntlig värd att välkomna sma gäster. Anflöraren för ryttarskaran Var Birger sjelf. Min broder är rädd, sade han sedan han afstigit. Han tyckes med sin Eva hafva undanstuckit sig någonstädes i lustzsården. Men jag skall nog söka upp honom: Kom mina herrar, låtom oss träda in i huset. Emedan lag