Aftonbladet – 11 maj 1841, sida 1

Först var min afsigt att trotsa honom, svarade folkungen, att sätta makt emot makt, vilja mot vilja. Fyra hundrade väl rustade kämpar stodo redo att helsa broder Birger välkommen till Ulfåsa. De skulle emotiaga honom och hans lilla följe med svärdshugg och pilar. Segra kunde jag väl icke i längden på landets mäktige herrskare; men jag skulle bana mig väg undan honom till ett annat land och söka en fristad för vår kärlek. Så var min första plan, men jag har nu fattat en annan, ty Siris make behöfver ej emot jarlen använda den råa styrkan. Jag känner min broder och eger andra vapen, som skola besegra honom. Väl mig om så vore!, inföll Siri den fagra. Ty qvinnan bör ej söndra broder ifrån broder utan förena dem . . Såsom en försoningens engel, tillade han och lutade sig intill henne. Och hvad de nu talade med hvarandra står ej upptecknadt i den urkund, som jag följt för denna berättelse. Så sutto de begge och glömde, att jarlen med hvarje stund kunde öfverraska dem. Hofslag hördes på gården, men ostörd blef herr Bengt vid den sköna Siris sida. Hårda steg hördes i rummet utanför och en tjenare, densamme som fört hans bud till Bjelbo, inträdde, andfådd och neddammad. Man bringade sin herre den underrättelsen, att jarlen, åtföljd af ungefär fyratio ryttare, var i antågande till Ulfåsa. Inom en half timme kunde de vara vid gården, ty de redo på raska springare. Ah, välkommen min broder,, sade herr Bengt och steg upp. Jag väntar dig, och den klokhet, som strödde perlor öfver vadmalstycket,