Aftonbladet – 10 maj 1841, sida 3

lå I Regeringens intresse, och volera Ior utkastar det af huru stor summa som helst, och till hva ändamål som helst, så framt han visste sig derme tillmötesgå höga vederbörandes önskningar, der på kunde ingen tvifla, som känner Hr Berlins pc litik. Det kan således icke förundra oss, att ha i sitt anletes svett arbetat för liqviderandet af ka binettskassans skuld genom statsmedel; men föl våning och förtrytelse måste det väcka, att han dr Istar tala om sina kommittenters obelåtenhet, 0! han annorlunda handlade. Känner då Hr Berli Iså litet sina kommittenters mening i detta fall I Tror han, att de ha mera förtroende till hans kän nedom och yttrande om saken, än till Hr Thomar ders? Inbillar han sig, att alla Lunds Stifts pre Ister hemta sin politiska trosbekännelse från Biskops ikammaren? Vi kunna försäkra en Berlin,, att ha I mycket misstagit sig om sina kommittenter. A ide icke mindre misstagit sig om honom, hafva d redan längesedan insett. Många af dem visste doc på förhand huru han skulle representera; och rät stor pluralitet hade han icke för sig. Nu få imed lertid både de, som äro af samma politiska färg som han, och de som icke äro det, och dessas an tal är obestridligen störst, — bekosta hans vistan de vid riksdagen. Det kan icke vara obehaglig att hvar tredje månad öppna sin kanske rätt tom ma taskbok, för att sända en rund summa till e representant, som blott går regeringens ärende om ock felkets väl derigenom skulle sättas på spe Vi hoppas dock, att en Berlir ej oftare komme att deltaga i riksdagsspelet. ———— Ehuru det snart sagdt är en omöjlighet, att håll reda på och beriktiga alla de osanningar och för vrängningar, hvarmed Svenska Biet utstofferar d representanters yttranden som tillhöra oppositionen kunna vi icke underlåta att fästa uppmärksamhe ten på en oriktighet, som förekommer i en artike uti samma tidning för Tisdagen den 20:de dennes under rubrik: aHvad tack fick BondeStåndet afsini förmenta vänner, Hrr Petre och Wern? Det stå nämligen mot slutet af artikeln: I somras yrkade aBordeStåndet för bergsmännen rättighet att få ex aportera sitt tackjern; då fordrade Ht Wern förbut acoch Hr Petre 400 proe. tull, som är detsamma. Gå vi nu til BorgareStåndets redan tryckta proto. koll för den 5 Augusti sistl. år, då tullfrågan före var i Ståndet, pag. 119, läsa vi uti Hr Weerns ytt rande, bland annat: cHvad utförselfriheten beträffar amåäåsie jag erkänna dess tätla enlighet, ehuru der ci afseende på tackjernet nära rörer mitt individu laella beständ,, etc. Efter några reflexioner öfvei de vådor som, denna exportfrihet möjligen kundt medföra, i synnerhet för sådana bruk, hvilkas smide hvilar på köpetackjern, och den otaliga mängd personer, som skulle komma att sakna arbete och berg. ning i händelse desse bruk nödgades nedlägga deras handtering, slutade Hr Wern sitt anförande sålunda: Emedan det är svårt att beräkna följderna caf en genomgripande förändring i Bergsrörelsen cönskar jag endast att, i händelse försöket skulle asynas leda till dess upplösning i någon större skaala, regeringen då må ega rättighet återföra förhålalanderne med tackjernet till hvad de af ålder v3arit likväl med vilkor af fri bandel och förbrukning cinom riket, Af de här ofvan utur det tryckta protokollet citerade utdragen finner man lätt, att Biet i ofvanseagde artikel ljugit. Hvad angår Hr Petres yrkande på 100 proc. tull, så har det anförande, hvari detta yttrande förekom, redan varit infördt i detta blad och innefattade, såsom vi minnas, en framställning af nödvändigheten att, för princip enlighetens skull, tillåta utförsel af tackjern, om denna också skulle ske mot 400 proc. tull. — —tiiätEe— — Mot undertecknad, Ledamot af hedervärda Bondeståndet, har den svåra beskyllning blifvit framställd, att jag, uppsåtligen, och utan att derom hafva averterat vederbörlig Suppleant, skulle hafva uteblifvil från voteringen i Förstärkt Statsutskottet den 20 April. Om jag vore skyldig till en sådan förseelse, skulle jag visserligen anse mig hafva förtjent de förebråelser, hvarmed vissa tidningar, utan att undersöka förhållandet, öfverhopat mig; men då jag anser mitt förhållande fullkomligt lagenligt, synes det mig ock vara en pligt att inför Allmänheten rättärdiga det. I denna afsigt anhåller jag om benägen uppmärksamhet för innehållet af följande utdrag ur protokollet öfver hedervärda Bondeståndets plenum, den 22 Juli 1840. 3. Talmannen erinrade, att Ledamöter och Suppleanter i rikets höglof. Ständers Förstärkta Statsutskott blifvit, genom vanliga anslag, kallade till sammanträde i Riddarhussalen Thorsdagen den 23 dennes, klockan 40 förmiddagen, samt anmälte tillika, det åtskillige, dels Ledamöter, dels Suppleanter, hade, med Ståndets tillåtelse, i enskildte angelägenheter, afrest till sine hemorter, utan att med visshet kändt vore, huruvida de till morgon återkommo; hvadan Talmannen hemställde, om ej Ståndet funue lämpligt utse flere Suppleanter att, derest if ofvannämnde anledning, så skulle behöfvas, delaga i bemäldte Utskott Med bifall härtill, utsåg Ståndet: 4:0 Nils Magnusson från Calmare Län, 9:0 Per Persson från Örebro Län, och 3:0 Lars Rasmusson från Götheborgs och Bohus Län, att, i händelse så skulle blifva nödigt, i anseende till förut valde Ledamöters eller SuppleanEEE ER RT