borde känna dessa axiomer, en motsatt åsig skulle vara obegripligt om man icke besinnad att hela det filosofiska studium, det enda sol dock ger grundlighet och hållning åt alla andr: här varit och är diskrediteradt, eftersatt oc vårdslösadt, och att det derföre blir lätt för den som äro begåfvade med skarpsinnighet och e viss portion öfverlägsenhet i routine, empirisk kunskaper 0. d., att gifva riktning åt andras oc systematiska föreställningssätt. Genom sofislei har nemligen ifrågavarande ämne lätt kunnz hänföras under synpunkten af ochlokratisk ten dens, och det riktiga motståndet deremot leda att utsträcka sig äfven mot andra åtgärder, hvil ka i sin natur (om också icke i allas afsigt si som enda ändamålet) innefatta ett riktigt, nöÖ digt och nyttigt hämmande af styrelsemakten missbruk, men på hvilka man förstått sälta e revolutionär eller koalitionär färg. — Såsom al herade har man äfven på denna sida lätt kunna vinna de religiösa filantroper, som med en rätt mätig afsky för de råa tidernas barbariska straf oriktigt öfverflyttad på straff 1 allmänhet, sam med bilieken blott fästad på det vackra i lörson lighet, inbördes kärlek och förtroende, tycka glömma, att dessa icke allenast utesluta, utar ofta föranleda bestraffningsbeslut; att t. ex. el förståndig fader, som agar sitt felaktiga barn bevekes dertill just af den rätta välviljan, oc kan göra det med ren pathisk kärlek; att v härvid hafva det högsta föredöme, 1 det att sjelf va den gudomliga kärleken låtit ett mot synder absolut equivalent och sålunda intensivt oänd ligt straff föregå försoningens möjlighet; att vå kristna lära enligt 45 kap. i Pauli Epistel til Rom. ålägger öfverheten (som hos oss i anslags frågor m. m. utgöres af Riksens Ständer) skyl digheten att bestraffa; samt att genom brottet försoning subjektet först kan återkomma i sed lighetssferen och tby åtföljande anseende, unde det staten skaffar sig och rättvisan respekt, hvar efter genom ömsesidigt bemödande fred och för troende kan och bör återställas. Den förvillelse hvartill glömskan af dessa religionens och sede lärans bud förledt, kommer under rättsförfatt ningens oemotståndliga utbildning att blifva et acceleratoriskt causalmoment iden rörelse hvarigenom äfven det lärda Ståndet miste upphör: att vara Riksstånd.