Aftonbladet – 10 maj 1841, sida 2

— nu qvar det gemena tyget, nu öfverströdt med guld, perlor och ädla stenar, vida dyrbarare än den andra halfparten. Hvad, min herr broder, skall således den vanbördiga qvinnan, ett barn hittadt i skogen som ett uppjagadt villebråd, skall denna, säger jag, skattas högre än folkunga ätt, i hvars ådror rinner konungablod! Ar detta din mening, vill jag lära dig huru jag hyser en annan, den du måste underkasta dig. Ha, skall jag då ej ega mera makt i landet, än att mina befallningar kunna trotsas af mina närmaste fränder Återvänd, sändebud, och helsa min broder, din herre, att jag tänker hemsöka honom på Ulfåsa och tala med honom om detta ärende, och det helt oförtöfvadt. Säg honom, att vadmalsstyeket, huru utsiradt det än må vara, likväl är och förblifver vadmal. Derföre, om icke min bror med varsamhet klipper bort det, skall det med våld blifva slitet ur den förstliga kappan, och perlorna utströs ibland mina sämsta tjenare — Birger kastade kappan ifrån sig och lyfte handen till afsked. Den utskickade undertryckte sin harm, gjorde en lätt bugning och aflägsnade sig hastigt. Jarlen blickade åter på den borkastade kappan och tycktes öfverlägga med sig sjelf om hvad hämnd han skulle taga på den trotsige brodern: Svenner!, ropade han efter ett ögonblickBären bort detta plagg i förvar, tills jag åter behöfver det. Låt nu danska sändebudet träda in, och sedan det norska. Det tyckes undfalla dig, min broder Bengt, tillade jarlen för sig sjelf, phuru högt jag alltid skattar digJag emottager folkungens vapendräng först och låter de riddersmän vänta, hvilka äre mig sände ifrån grann