Aftonbladet – 10 maj 1841, sida 1

ufvudet och bar under armen en packe, som var inrullad med serdeles omsorg. aHvem är din herre, ty din egen tyckes du cke vara?, sade portnären föga höfligt i det han betraktade den främmande från hufvud till fot Jag trodde i början att du var en moskovit, tjenst hos der ryske prinsen, som nu söker skydd i min herres hof. Men nu ser jag, at! lu snarare måtte vara en svensk krämare, om let annars är något dugligt i ditt bylte. aBefinner jag mig i den store jarlens gård, svarade gästen, aså göres mig ej behof att lemnö redo om min person inför någon annan än jar en sjelf, helst mitt ärende är ställdt till honom a llena.n Du tar min fråga illav, fortfor den förre Men får ej portnären veta hvad gäst han in släpper, öfvar han ändå gästfrihet emot honom Sjelf må du tala med jarlen bäst dig lyster, se dan natten gått om, ty nu torde vara för sent at föra dig till honom. Kan mjöd eller öl förfri ska en trött vandrare, så finnes ej brist på så dant i Birger Jarls vaktstuga. Stig derföre fran till brasan och sätt dig. Se här min egen bä gare; drickl Främlingen efterkom det gerna. Han lad acken bredvid sig på bänken, lyfte af hufvan skakade håret ur ansigtet och öppnade sin skinn rock, derunder han hade försedt sig med har nesk och ett långt svärd. Jarlens väpnare, a hvilka en och annan hade vid gästens inträde rest sig på sina bänkar, fattade nu goda tanka om honom såsom en man med vapen, och då eldskenet föll på hans medhafda packe, sågo de utt folkunga-vapnet var inväfdt på omslaget der