Aftonbladet – 8 maj 1841, sida 3

dela vi här nedanför de vigtigaste punkterna : förslaget, som är indeladt i 4 kapitel: Första kap. Om burskap å handel och om ar nan handelsrättighet. Burskap å handel medd las myndig person, så snart han uppfyller c med burskap i allmänhet förenade vilkor. Qvir na, som lefver ogift och är myndig, erhåll samma rättighet efter fyllda 25 år, och manner handelsrätt öfvergår till enkan. De namngiln intressenterne tordei ett handelsbolag böra hva för sig ega handelsrättighet; och om ingen i firma är namngifven, åtminstone en innehafva såda rättighet. Burskap å handel kan ej förenas me burskap å handtverk eller skeppareyrke, och allmänhet äro sjöfolk och embetsmän uteslutn från burskap å handel. Den, som eger burska å handel, eger handla med alla slags inelle utländska varor, i gross eller minut, i en elle flera öppna bodar; förbudet är att utbjuda va .Iror genom kringbärande eller att utom mark nader hålla salu på offentliga, platser. Undantag från vanlig köpmanshandel äro föl jande varor: Okontrollerade guldoch silfver jarbeten, gilt och medicinalvaror samt gamla klä der ech hvarjehanda andra brukade varor; docl må köpmän handla med medicinalvaror, uton gifter, en gros, och apothekarereglementet Tlägga onödiga band på handeln med sådane dro ger, som i hans hushållning brukas; klädmäkle rirättigheter utdelas af polisen. Den här bestämda handelsrättighet tillfaller äf ven dem, sem redan erhållit burskap å en elle annan sort handel, och kommer hädanefter bur. skap icke att meddelas å någon serskild hande i städerna, icke ens å hökeri. Handtverkare och fabrikanter ega handla mec alla ineller utländska varor af samma art, son på deras verkstad eller fabrik förfärdigas, och äfven att för professionister i deras eget yrke hålla verktyg och redskap. Apothekares handelsräti skall genom ett serskildt reglemente närmare be stämmas. Landthandlares rättigheter äro serskildt bestämda. De ega ej införskrifva varor utifrån Kommunalafgifter till städerna, dem dessa handlande förut erlagt, komma för framtiden att upphöra. Bruksoch grufve-egare, samt med serskildt tillstånd egare af hvarjehanda andra fabriker ega under vissa vilkor hålla hvarjehanda varor till salu för de vid bruken etc. anställde arbetare. Serskilda, nu existerande handelsrättigheter, komma framdeles icke att meddelas. , Andra kapitlet. Om salu från första hand och om annan varuemsättning, hvartill ingen handelsrättighet erfordras. Hvarje inländning är berättigad att hvar, huru, till hvem och i hvad qvantitet han helst önskar; afsätta de varor han sjelf tillverkat eller tillverka låtit, ehvad varorna blifvit frambragte genom landtbruk, fiskeri, jagt, husslöjd, fabrikseller landtbruksrörelse. Dervid iakttages: att fast försäljningsplats må hållas endast der varorna fallit eller vid producentens boning, honom dock obetaget att, under sitt uppehåll på främmande ställe, sälja varorna från herberge eller fartyg; att fabrikanter på landet kunna hålla försäljningsbod i stad; att utlänning ej omedelbart må köpa af Norsk producent, der denne ej eger utskeppningsrält, samt att vid försäljning i städerne de föreskrifter, som äro gifna för ordning och lugn på gator och hamnar, hörsammas. Hvarje inländning kan afyttra inrikes tillverkade varor, om än ej till afsalu uppköpte, med vilkor: att varor, köpta i stad, ej der må åter säljas; att säljaren ej håller ständigt saluställe, samt att den, som säljer i andra hand, är underkastad samma inskränkning, som producenten. Handeln är alldeles fri: i stad och å landet, med trädgårdsfrukter, potates, mjölk, ägg, vildt, färsk fisk, bröd och bakverk, tillredd mat, inländskt öl, hö, halm, ved, lefvande träd, gräsoch trädgårdsfrön, norskt glas, taget i parti från fabrikerne, tryckta böcker, målerier, kopparstick och dylika konstsaker, samt musikaliska och kirurgiska instrumenter. På landet, 3 mil från stad eller köping, med spanmål, mjöl, gryn och malt, humla, fiskvaror, salt, stångjern, spik, hamPa, spunnen tobak och tobaksblad. Dock må dessa varor ej af annan än handelsberättigad utifrån förskrifvas, ej heller af utlänning inom landet försäljas. — Då ny stad eller köping anlägges, upphör denna handelsrätt inom 3 mil derifrån. ) Ingen må förmenas sälja nya eller gamla varor, dem han inköpt till eget bruk, men hvaraf han ej mer har behof; äro dessa varor utländska existerar en viss inskränkning i afseende på den yqvantitet, hvari de vid försäljningen må delas. Tredje kapitlet. Om utrikes handel och om handel med utländska varor Norska städer emellan. Rättighet att utskeppa inländsk vara tillkommer i allmänhet blott handelsborgare och deras enkor; utskeppningen kan ske äfven från annan stad än den der den handlande bor, sedan man hos magistraten tagit attest öfver utskeppnings21 Detta stadgande cvnec Hhåde allalt Arktta.:oe