Aftonbladet – 8 maj 1841, sida 3

seminar s (Insändt.) Har någonsin en Öfverste återsökt Majorsplat. vid samma Regemente? Frågan är fri. — Gammalt ordspråk Ett högst oroande rykte har spridt sig inom Fel lingsbro församling och vidt omkring, i anledning af återbesättandet af detta digra pastorat. Tidnin gar och enskilda bref hafva, i ordets sanna be märkelse, uppskrämt församlingsboerne af alla klas: ser, i thy, att det förmäles med full visshet, de Biskopen öfver Gottland, H. Högvördighet Doktoi Heurlin, skall hafva hos Konungen insinuerat sir begärelse till detta feta gäll; huruvida H. H. äm: nar få bibehålla biskopsstolen derjemte, eller måhända fästas vid hufvudstaden och hofvet såsom Öfverhofpredikant, Ordens Biskop och Ordförande i Hofconsistorio, eller kanhända till och med önskar sammanfoga alla dessa tjenster, derom äro underrättelser och tankar mycket delade och osäkra Och huru kunna de annat vara? Biskop Heurlin, så väl känd för sin fina takt och sin säkra hållning, lärer icke hafva meddelat någon sina innersta afoch utsigter. Hr Biskopens kända verksamhet tros allmänt bäst lämpa sig för de högre kretsarne och den finare politiken, och att han derutinnan bäst kan utveckla sin erkända förmåga, lider ingen tvifvel. Men om detta låter förena sig med vården af en stor, folkrik församling, hvars verkliga behof af en driftig pastor nog fordrar sin egen man, derpå tror mången församlingsbo sig med skäl kunna tyifla, och mången anar, att detta stora pastorat, i Biskop Heurlins hand, skall öfvergå till en sinekur; med ett ord, ryktet sannt eller falskt, är oroande, och i sig sjelf innebär saken mycket anmärkningsvärdt för Fellingsbro församling enskilt, och andra regala församlingar i allmänhet. Men betydligt lugnande omständigheter finnas äfven. Det är bekant, att vår nådige Konung vid något tillfälle yttrat, att vården och skötseln af en stor församling, väl fordrar sin egen man, befriad från andra heterogena omsorger och sysselsättningar, och denna nådiga åsigt har äfver gjort sig gällande vid flera stora pastoraters tillsättande den sednare tiden. Derjemte synes det både infra dignitatem Episcopalem, samt med god ordning mindre öfverensstämmande, att en biskop (om ock biskop på Gottland) skulle nedstiga till pastor i en enskild församling; ja, en sådan kasus har knappast inträffat sedan salig Terseri tid. Orsakerna dertill, hvarföre det hände den gången, förklarar historien. men samma skäl komma visserligen aldrig Biskop Heurlin till last. Biskop Heurlins kända förmåga, dess politiska anseende och mångsidiga talanger, berättiga honom säkert till mycket större värdigheter inom kyrkan och staten. — Men månne då Fellingsbro endast är ämnadt till en behaglig hvilostation? Detta bör svårligen antagas. Fellingsbro behöfver en stadigvarande duglig, nitisk och verksam herde; eberäknadt de tillräckliga, från brödomsorger befriande, inkomsterne, skulle en sådan nu, som förr, alltid skörda en hög belöning i församlingens tacksamma belåtenhet; men månne en påtvingad kunde räkna derpå, eller ens vara välkommen, och hvad nyttigt och båtande, skall han under sådane omständigheter kunna uträtta? — — — Om ock den önskan, hvilken en del af församlingen, genom deputerade, lärer hafva framburit för thronen, ej skulle vinna Konungens nådiga bifall, finnas säkert flere andra sökande, fullt värdige, och som troligen, åt minstone i pastoralvård och dit hörande förtjenster, kunna mäta sig och jemföras med sjelfyaste Hr Heurlin. Egendoms-egare och Tiondegifvare i Fellsbro.