Aftonbladet – 7 maj 1841, sida 2

mig? Jag skall aldrig bryta ett löfte, som jag gifver inför Gud, och som han emottager. — Ni, min hustru! min hustru! svarade han, drucken af lycka och glädje; ni skulle vilja blifva hustru till en fattig sjöman, ni, en Engelska, en förnäm dam! min Gud, min store Gud! jag tror, jag börjar vurma! — Jag skall blifva min befriares hustru, återtog hon, slösande på honom sin ömket. Detta dokument, som doktorn har i sin hand, ni har lofvat att förskaffa mig det; nå väl, gå då och lemna med dristighet edra och mina klagomål i rättvisans hand. Detta dokument tillhör mig, och denna förmögenhet får jag då åtminstone dela med en man, som har hjerta, med er! — Ack! var ni utan fruktan, återtog han; jag ändrar mig också icke. Den stackars badaren är er så mycket skyldig! Utan er, utan umgänget med er kära bild, hvad skulle det blifvit utaf mig, under bela denna fångenskapens och plågans tid! Huru många gånger, under det jag vältrade mig på den fuktiga halmen i fängelset, hörde jag genljudet af eder röst i vågens kära brusningar! När en solstråle kom, att uppvärma mig i detta mitt fängelse, sade jag till mig: aDet är hon; det är min goda engel, som skickar henne till mig! Jag lider för henne, men hon tänker på mig, bon beklagar mig: måtte hon en dag älska mig! Sedermera, då jag vid denna ljufva, bildens sida fann en hemlig fiendes, döm då om min vrede! Denna fiende har jag slutligen lärt känna, och jag misstänkte honom redan då; men han: har sjelf dragit försorg om, -att förvandla min tvifvel uti visshet. Hvad jag vidare bar att göra, är en hemlighet för mig; i morgon, jas i: morgon skall jag återkomma, värdig er! ---.: min hustru! återtog han, fattande med innerlig tillgifvenhet hennes hand. — I morgon! sade hon; betänk, att hvarje timma är en timma af ängslan för mig!