Aftonbladet – 5 maj 1841, sida 3

t LOTTERIER? ) Med Aftonbladet för den 24 April följde en plan till det 42:te af Staten garanterade Lubecker-LotIteriet i En klass. Denna plan lemnar ett tydligt I bevis, huru de blifva narrade, som söka ersättning I för det, Gudi lof! nu tills vidare inhiberade Svenska Nummerletteri, i sådana utländska inrättningar, der genom vår tids trängtan, att blifva rik uItan möda, menniskor lockas till att anförtro sig åt en blind ödets slump — som de sjelfve lära anse Idet — i stället för att söka efter och hoppas på I Guds välsignelse till egen flit och ihärdighet. Den I med nog liten illparighet fingerade planen utvisar -I visserligen en ballance af 507,000 2mjZ gr. Crt både .1i inkomster och utgifter; men huru mycket oriktig denna uppgift är, och att det hela egentligen är en spekulation på okunnigheten, visar följande öfversigt: De verkligen utfallande vinsterna äro 41200, som utgå med , . . . . . Cimfl 56,143: — eller efter afdrag af den beräknade provision å 42 !, pCt 7,047: 14. med . .... .... C:m)l 49195: 2. JOm man deremot afdrager de 3600 Frilotterna, hvilket i alla fall är en märkvärdig beräkning; så återstå till försäljning 8400 lotter, för hvilka kontant erlägges å 46 , mk 436,500: — och sålunda återstår en ren vinst al so so so so co 0 os Cimjl B7,3TA: Eller ville man antaga, att alla 12,000 lotterna blefve försålde, så att inkomsten å 46 , mi uppginge till . . . . C:mjl 195,000 — och att alla 4200 vinsterna skulle utfalla på de 3600 frilotter (hvilket likväl gränsar till det otänkbara), så att alla 4200 vinster skulle utbetalas dubbelt, först till lottsedelns primitiva köpare, och sedan äfven till den, som fått samma vinstgifvande nummer som frilott, så skulle, till och med utan afdrag af de 142 V, pCt provision, hela utgiften uppgå till . . oo sc cc -412,98G6: sålunda en ren behållning af C:mll. 89,7144: — Behöfyves det mera, för att visa, huru den kastar bort sina penningar, som spelar på detta lotteri — hvilket i mer eler mindre mån torde vara en typ för alla dylika inrättningar och är omätligt fördelaktigt bredvid de utländska egendomslotterierna och obligationslotterierna — i stället för att af sitt öfverflöd sätta i Sparbanken, eller om han ej tror sig behböfva detta, i den högre Sparbank, derest den fader, som i löndom ser, åtagit sig att vedergälla både kapital och ränta. Matth. 6, 3, 4. (Insändt.) Replik. Uti tidningen aDet Tjugondeförsta Aftonbladet, för Lördagen den 47 April 48414, Nr 87, finnes ett insändt så kalladt cUtdrag ur en resandes anteckningar. Denna artikels uppställning är sådan, att man svårligen kan göra ett kort, redigt sammandrag af hela dess innehåll; hvars tvenne hufvudafdelningar bestå uti ett föregifvet samtal emellan resebeskrifvaren och en så uselt klädd sjöartillerist, att han blir ansedd för något fattighjon, samt morfadrens till den förre yttrande om: soldatens klagomål på sine förmän; Sjöartilleri-regementets ekonomiska förhållanden, och slutligen, hvad man af värfvade armeens befäl kan vänta, i fall detsamma under krig skulle få kommendera Beväringsmanskapet. Ändamålet synes, för öfrigt, vara, att ställa Herrar Kompani Chefers vid Kongl. Sjöartilleriregementet och min egen heder, i så tvetydig dager att jag, med mitt begrepp om värdet af medborgares högaktning, icke tror mig kunna lemna sådana tillmälen obesvarade. Den enda svårigheten dervid är, att, till undvikande af en tröttande vidlyftighet, bland så många klagopunkter utvälja dem, som företrädesvis böra vederläggas. På sätt den värde resenären låter soldaten för sig berätta, egar Kongl. Sjöartilleri-regementet verkligen en så kallad cparadmundering; men derjemte också en annan, fullkomligt god och. brukbar, för dagliga garnisonstjenstgöringen. Försöket att förlöjliga förhållandet af en dubbel beklädnad, då kronan ej består mer än en omgång persedlar, kan icke gerna vilseföra någon billigt tänkande menniska och äfven, om kompagnichefen vidtagit en sådan åtgärd blott för att låta truppen lysa på paraddagar, visar det åtminstone, att hvarken anskaffningskostnaden eller underhållsprocenten, enligt Hr Morfars förmenande, af dem abibehållas ograverade,. Men ett annat skäl ligger här till grund, nemligen: nödvändigheten att när som heldst oförberedt kunna låta se en väl klädd trupp i utrikes hamnar, hvilket behof årligen inträffat. Såsom slutmening till en hop andra vidunderligheter yttras, catt man bör uppsäga ett kontrakt som man ej med heder kan fullgöra. I sammanhang med hvad redan blifvit anfördt svarar jag: att Kongl. Sjöartilleri-regementets kompagnichefer, churu ännu saknande fördelen af den vid armten införda adurchschnitts-passeyolansen göra i beklädnadsväg mer, än ett vanligt passevolanskontrakts bokstaf kräfver; ja till och mer vida mer än sjelfva kronan, i fall ett dylikt kontrakt ej existerade, med vanligt statsanslag kunde åstadkomma. Skyldige att hålla manskapet snyggt och väl klädt i all tjenstgöring, mcd persedlar af sådan beskoffenhet, som motsvarar ålerståends slitrinastider. dock utan hål eller lapp och derutöfver pligtige, att förse de till sjös kommenderade med goda och brukbara kläder, kan, utom möjligtvis vid början af en beklädnadstermin, aldrig laglig fråga uppstå om verkligt ny mundering. Nu lemnas dock städse, till hvarje på längre sjöexpedition kommenderad artillerist, utom kapott och hufvudbonader, aett nyit samt ett fullt brukbart ställ af j ckor, kolletter och blåbyxor; 2 par hvita byxor med tillhörande stibletter, 2 par skor, 2 par sirumpor, trenne skjortor, tvenne halsdukar, 4 par halfsulor, svarta stibletter, nya arbetskläder och kappsäck; hvarjemte fartygschefen anmodas, att för kompagnichefens räkning köpa sådana persedlar, som tlimatet kan oära nädvänd;oa för karleng halca Avg