Aftonbladet – 4 maj 1841, sida 1

BADAREN 1 DIEPPE, ) AF ROGER DE BEAUVOIRE. VI. När Rudolph besteg trappan till sitt hötel, slog hans hjerta häftigt. Blotta åsynen af den ensliga kammare, der han nu satte sin fot, såsom en nattlig illgerningsman, syntes anklaga honom. Lady Southwel var frånvarande, och i denna frånvaro fann han ett outsägligt behag. Hans öga upptäckte öfverallt hennes bild. sådan Rudolph ville hafva den. Här säg han et till hälften slutet piano, der några blommor, en kappsäck, som fått sin plats på ett bord, tvenne vaxljus, som brunno med aftynande låga i en arm stake, och på ett marmorbord ett par försökta, men, som det syntes, åter förkastade handskar .... Rudolph betraktade allt, som omgaf honom i denna tystnad; han stadnade och öfverlade. — Hvad jag nu ämnar företaga är väl dock nog fegt, tänkte den unge mannen. Jag vet icke, hvar: före Bernards ord hafva så mycken makt öfver mig men han beherrskar mig, han drifver och uppägga! mig . ... Denna bekantskap ligger tungt på mig jag skulle dock ej våga säga det för någon; har ensam har kunnat märka, att den besvärar mig... Jag är ej skapad för ett sådant ok; för så mycken själspröfning, så mycken dygd, kanhända! — För så mycken dygd! återtog han snart, mec ett bittert leende: hvem kan då säga mig, hvem kar då bevisa mig, att lady Southwel, Commodorens hu stru, ej bedrager mig? På denna bal, dit jag låti sir Robert föra henne, hvad kan väl der passer inom henne, i hennes tankar? Skulle hon väl si mycket bedraga mig, som doktorn tänker? Då skull jag verkligen se olyckans boningar för mig öppna Men det är icke så, fortfor han, riktande sin kos MR ) Se Aftonbladet för den 24, 27, 28, 30 April, och 3 Maj.