Aftonbladet – 3 maj 1841, sida 3

pt TN ÄV — Hvad! Känner ni icke igen det? Har jag talat-om för er? Ja, det är sannt — Jag är min sann alltför ofta tankspridd; återtog Bernard, me ett utseende som skulle han velat göra sig före bråelser. Detta armband är lady Southwels. — Huru! Min hustrus? Jag förstår icke! — Ja visst; hon gaf mig i uppdrag, att i egei person skaffa det i hans händer, samma afton ho! lemnade Dieppe och afreste till England, för ått månader sedan .,. o— Samma afton hon afreste, säger ni; och hvilken afsigt? Men denna afton, fortfor Rudol att tala för sig sjelf, blef den. der menniskan för: i fängelse. Hvad kunde då vara meningen mer skänken ? — Jag vet icke — jag har ej haft nys om ... stammade doktorn .... lady Southwel ville kansk( gifva badaren någon tröstande ersättning .... hor kar alltid sagt mig, att hon trodde honom oskyldig . — OÖOskyldig! .. . . oskyldig! . . .upprepad Rudolph; hvad hör det hit? Hon är en Engelska hon är högmodig, kokett, och har skickat honon sitt armband! — Ni må väl ej hysa några misstankar? ... Rudolph svarade icke. men sedan han fört Bern ard med sig till det mest aflägsna hörn af trädgår den, samtalade båda en stund sakta och med låg röst. De stodo i skuggan af en tät fyrkant, .den so. lens strålar hade svårt att genomtränga, och mar skulle kunnat säga, att en ond ande velat sträcks sin slöja öfver deras dystra rådkammare . . . — Ni vill således vara mig behjelplig, Doktor; Vill ni hafva hästar förspända? — Denna afton, eller efter balens slut, vid klockan tre . . . . det är den timma, på hvilken lady Aminthe Warwick ämnat afresa till London .... — Förträffligt! Jag vill gå hem, som vanligt. och lägga i ordning några mina saker der hemma. och . ön.