Aftonbladet – 3 maj 1841, sida 1

— Jo visst! Och man lärer ej kunna säga, hr doktor, att jag valt en uppvaktande kavaljer, farlig för mitt lugn! Sir Robert gör mig verklig nytta; jag inser det ganska väl. Han bar min hustrus luktvattenflaska, schal, näsduk, m. m.; han är, på min heder, en kusin med alla en mans egenskaper Fre Och med allt detta! . . .. — Med allt detta, afbröt doktorn skyndsamt, skulle han ej, jag är säker derpå. vara nog djerf, för att nattetid kunna inträda i en enkas, eller till och med stiftfrökens kammare! Vid dessa doktor Bernards ord spridde sig en rodnad öfver Rudolphs ansigte. Han fann uti dem en mer eller mindre direkt eller hemlig häntydning på den beklagliga händelse, som för lady Southwel varit första orsaken till så mycken olycka. Hade han dervid redan kommit förbi de första sidorna af sina romaneska äfventyr med ladyn? Bedömde han äktenskapet från sin egen sida såsom från en mans, hvars varma tillgifvenhet ej kunde någonsin afkylas? : Hade lady Southwel, sedan hon en gång blifvit hans hustru, inför honom förlorat den tjusningsförmåga, hvaraf känslan hänföres och passionen är en stegring? Rudolph skulle i sanning hafva fruktat för, att göra sig sjelf dessa frågor. Hans förmögenhet, till en betydlig del minskad genom omkostnaderna för hans ungdomsdårskaper, i stället för att aterställas, nedsattes med hvarje dag, heldst lady Southwel, genom följden af sin äktenskapsskilnad, ej hade mera qvar, än hvad hon före det ingångna äktenskapet, eller såsom flicka, egde. Sir Robert, som påminde sig sitt sista samtal med Commodoren, och hans anerdningar för ladyn, hade förgäfves satt i rörelse alla rättegångsombud och lagkloka, för att i London få en önskad afskrift af det vigtiga dokument, som blifvit frånstulet: Commodoren, samma natt, som dem ohyggliga händelsen inträffade, ett dokument, som satte lady Southwel i besittning af inkomsterna från dessa dispositioner, äfven under